Byggandet av vägar är en del av samhällsbyggandet, där vägarna utgör en grundläggande del i skapandet av förutsättningarna för transporter. Huvuddelen av våra transporter sker på vägar, varför vägtrafiken av förklarliga skäl står för en betydande klimatpåverkan. Det är således en förutsättning för ett hållbart samhälle att de negativa effekterna som vägtrafiken ger upphov till inte förbises. Dagens människor och kommande generationer står därför inför en enorm utmaning, där klimatproblematiken som vägtrafiken orsakar måste bemästras för att vi ska kunna skapa ett hållbart samhälle. Styrning mot mer miljövänliga fordon och andra liknande initiativ för begränsad klimatpåverkan är verkningsfulla åtgärder för att få bukt med klimatpåverkan från vägtrafiken, men positionerna måste flyttas fram ytterligare för att erhålla en mer livskraftig lösning.   Det bör tas hänsyn till den ackumulerade energianvändningen för vägtrafiken samt den totala byggnationsenergin under vägens livslängd redan i de tidiga skedena av vägbyggnadsprocessen. Den energieffektiviseringspotential som finns genom val av alternativ design måste utredas redan i dessa tidiga stadier. Eftersom det är i dessa skeden som de allra viktigaste besluten fattas, och där möjligheten att påverka är som störst. De schablonvärden som energianvändningen vanligtvis baseras på under de tidiga skeden måste kompletteras med mer verklighetstrogna värden för det aktuella vägobjektet och den trafik som råder eftersom varje vägobjekt är unikt. Ett nytt sätt att planera, projektera, och bygga vägar på kan med fördel implementeras under vägbyggnadsprocessen, där det tas tillvara på den kunskap och forskning som finns idag.   Examensarbetet har med utgångspunkt från det vida begreppet energieffektiv vägdesign visat hur utmaningen att skapa ett hållbarare samhälle kan omvandlas till praktiska handlingar inom nationell och internationell vägplanering. Konsten att utforma en väg, på ett sätt som medför så liten miljöpåverkan som möjligt på samma gång som det inte görs på bekostnad av andra krav, är oftast en komplicerad process. Det saknas oftast även rätt kunskap och verktyg för att nå målet. En utvärderingsmodell som bedömer den framtida energiåtgången för att trafikera vägen under dess livslängd har använts i syfte att optimera energianvändningen från vägtrafiken, liknade utvärderingsmodell har använts för att bedöma energianvändningen vid vägbyggnation. Energianvändningen som en väg ger upphov till kan därför delas upp i flera delar, där var del för sig kan bedömas samt energieffektiviseras sett ur ett livscykelperspektiv.   Studien som tillämpades på ett vägobjekt, både under vägutredningsstadiet samt projektering, visar att energianvändningen kan påverkas genom val av vägkorridor, horisontal- och vertikalgeometri, tvärsektion, hastighetsgräns, samt vägöverbyggnadens utformning. Genom att optimera designen av dessa grundelement, vilket genom samverkan bildar vägen i helhet, kan en mer energieffektiv vägdesign åstadkommas. Resultaten tyder på att sambandet mellan vägens linjeföring och energianvändning är ett viktigt område i arbetet med energieffektivare väghållning. Trafikens energianvändning är i snitt 26 gånger större än byggnationsenergin, varför energianvändningen under drifttiden bör utgöra ett prioriterat område i framtida arbeten med att optimera vägens energianvändning under dess livslängd. Studien har även visat att en effektivisering upp till 10 % kan uppnås för trafikenergin, och upp till 42 % för byggnationsenergin. Examensarbetet pekar också på de möjligheter som användandet av LCA-baserade utvärderingsverktyg öppnar upp för energieffektivisering i samband med vägbyggnation.