Jämställdhetsintegrering är idag den främsta strategin för att uppnå det politiska målet om jämställdhet inom statlig verksamhet och politik. En vidareutveckling av strategin innehåller ambitionen att använda ett intersektionellt perspektiv på jämställdhet. Än är forskningen begränsad om hur dessa ambitioner faller ut i praktiken. I den här studien undersöks därför hur intersektionalitet används inom ramen för jämställdhetsintegrering och vilken transformativ potential som användningen medför. I fokus för studien står den svenska biståndsmyndigheten Sida. De grundläggande idéerna bakom jämställdhetsintegrering härstammar från det biståndspolitiska området och i internationella jämförelser framkommer det svenska arbetet med strategin ha påbörjats tidigt. Sidas användning av intersektionalitet undersöks utifrån en organisering av intersektionalitetsbegreppet i tre teman: heterogena genuskategorier, dynamiskt samspel och relationell makt. Dessa teman speglar större akademiska diskussionspunkter och hjälper till att undersöka intersektionalitetsbegreppets transformativa potential.  Undersökningen visar att Sidas jämställdhetsanalyser endast delvis utgår ifrån ett intersektionellt perspektiv på jämställdhet. Resultaten ligger i linje med tidigare kritisk jämställdhetsforskning om jämställdhetsintegrering som visar att implementeringen av strategin ofta är inkonsekvent. Studien visar att Sida vid flera tillfällen riskerar att befästa, istället för att utmana, ojämlika maktordningar. Ett fåtal gånger används emellertid intersektionalitet på sätt som riktar en kritisk udd mot ojämlika maktordningar. Resultaten indikerar således att användningen av ett intersektionellt perspektiv har möjlighet att förse jämställdhetensintegrering med en mer kritisk maktanalys.

Gender mainstreaming is the main strategy for achieving gender equality in Sweden. With gender mainstreaming, a gender equality perspective is to be included in all areas, at all levels and all parts of the policy process. The strategy is considered to have a transformative potential, and the ability to reveal and challenge the genderedness of institutions. However, it has been criticized for being technocratic and not leading to the intended transformative effects. In this thesis, the institutionalization of gender mainstreaming is examined using a qualitative method based on most-likely cases: two Swedish municipalities. The aim of the thesis is twofold – to examine the strategy’s level of institutionalization, and to examine in what way it has been institutionalized in relation to the transformative potential. The study draws on institutionalization theory and theories related to gender mainstreaming’s transformative potential. Interviews with politicians and public officials constitute the main material, and are supplemented with official documents. The findings suggest a medium level of institutionalization, with a slightly higher level in one of the municipalities due to more evolved mechanisms for support and quality assurance. The institutionalization appears to be more transformative than perhaps anticipated based on previous research – it is to a greater extent transformative than technocratic.