Rapportens syfte är uppdelad i tre frågeställningar, dessa handlar om hur man kan hitta information om modulstationer, vilka modeller som hittats och hur dessa värderas angående användbarhet för Vattenfall i Sverige.  Vattenfall har sedan tidigare modulstationer som Maltekonceptet, K-fack och några typer av mobila ställverk.  Det är viktigt att urskilja leverantörs och nätägarperspektiv då dessa har olika anledningar till att se det positiva med modulstationer. Utifrån ett nätägarperspektiv är några av fördelarna med en modulbyggd transformatorstation i jämförelse med en traditionellt byggd att det blir billigare, har kortare projekttid, miljövänligare och är säkrare. Vattenfall har tagit fram en ekvation för att kunna jämföra nyttan mellan traditionellt och modulbyggda stationer, denna visar tydligt hur mycket bättre det är att använda sig av modulbyggda stationer.  För att besvara den första frågan om hur information kan hittas var hoppet att få svar från flera internationella nätägare då detta var av största intresse för Vattenfall. Tyvärr visade det sig vara svårt att komma i kontakt med andra nätägare då flera av dem inte hade kontaktvägar för ett sådant här ärende via deras respektive hemsidor. Flera försök gjordes via mejl, live-chatt på deras hemsidor, formulär m.m. Försök som dessa gjordes även till leverantörer av modulstationer, det hade lite större framgång där ett av företagen, Schneider Electric, kunde svara på alla frågor angående deras produkter. Under arbetet skickades ett enkät ut till några nätägare som är kontakter till Vattenfall, med ett fåtal frågor som sammanställdes. Företagen är anonyma i denna enkät.  Frågorna handlade om deras erfarenhet av att arbeta med modulstatioer, till exempel vilka leverantörer de använt sig av och vilka lärdomar de kan dela med sig av. Lärdomarna hade fokus på hur väl planerat specifikationerna inför ett projekt bör vara, för att minska antalet modeller och begränsa mängden leverantörer. Andra lärdomar var bland annat att ha en luftvärmepump i modulstationen då det på sommaren blir väldigt varmt på insidan. Genom enkäten kunde även information om vilka spänningar andra nätägare använder sig modulstationer på, 20 kV var det vanligaste och det var även en standardlösning för några på denna spänning.  Specifika modeller angavs inte av nätägarna i detta formulär, endast vilka leverantörer de använt sig av. Modeller av modulstationer söktes genom leverantörers hemsidor, tyvärr fanns inte mycket teknisk information på alla hemsidor men det är ett bra sätt att se vad som finns på marknaden. Andra sökvägar som via ChatGPT och organisationen Cegre har också undersökts. ChatGPT visade sig vara opålitlig för detta arbete och Cegre filerna som genomsökts hade ingen relevant information till detta arbete. Till värderingen sammanställdes informationen från de andra nätägarna då detta var det mest hjälpsamma för Vattenfall inför kommande arbeten med modulstationer.

Denna rapport behandlar behovet av lokalkraft i Vattenfalls transformatorstationer. Tre vanligt förekommande transformatorstationer - stamstation, regionstation och fördelningsstation - har studerats. Alla transformatorstationer behöver lokalkraft för att fungera. Begreppet lokalkraft syftar till den matning som förser en transformatorstations utrustning med el. Apparater som försörjs av lokalkraften är bland annat motorer för brytare, transformatorkylning, kontrollutrustning, värme och belysning. Ok-lindning är ett exempel på en lokalkraftslösning, vilket är det alternativ som Vattenfall vanligtvis använder. Denna lindning är placerad i huvudtransformatorn och består av ett fåtal varv runt järnkärnan. Spänningen från ok-lindningen är aldrig exakt 400 V och därför krävs en matchningstransformator. Rapporten beskriver även kort några andra lokalkraftslösningar samt några tillfälliga effektuttag. Studien undersöker hur stort det teoretiska lokalkraftsbehovet är och vad det är för utrustning som har störst effektförbrukning i de tre stationstyperna. Effekterna delas upp i tre kategorier: ställverk, kontrollanläggning och lokal. Det beräknade lokalkraftsbehovet är i stamstationen 140 kVA, i regionstationen 54 kVA och i fördelningsstationen 25 kVA. Resultaten visar att det teoretiska lokalkraftsbehovet i samtliga studerade stationer är lägre än de standardstorlekar Vattenfall tillämpar som är på 400 kVA, 250 kVA och 100 kVA. / This thesis studies the auxiliary power requirement in Vattenfall's substations. Three common substations - national grid substation, regional grid substation and distribution grid substation - have been studied. All substations need auxiliary power to function properly. Auxiliary power is what powers the substation equipment, for example motor drives, transformer cooling, control equipment, heating and lighting. Auxiliary winding is one solution to supply auxiliary power, which is the option that Vattenfall commonly uses. The winding is placed in the main transformer and consists of a few turns around the iron core. The voltage from an auxiliary winding is never exactly 400 V and a matching transformer is therefore required. The report also briefly describes a few other auxiliary power solutions and a few temporary power consumptions. The study examines the theoretical auxiliary power requirements and what kind of equipment that has the highest power consumption in each of the three types of substations. The power consumption is divided into three categories, switchgear, control equipment and premises. The calculated auxiliary power requirement is 140 kVA for the national substation, 54 kVA for the region substation and 25 kVA for the distribution substation. The results show that the theoretical auxiliary power requirement in all of the studied substations is lower than the standard auxiliary winding sizes used by Vattenfall, which is 400 kVA, 250 kVA and 100 kVA.