Bakgrund: Patientinvolvering och patientdelaktighet inom vården har blivit allt mer aktuellt de senaste åren. En metod för patientdelaktighet som testats framför allt inom somatisk vård är Experience-Based Co-Design (EBCD). Lokalt problem: Verksamheten har strukturer för att fånga erfarenheter från patienter, men det saknas strukturer för att fånga närståendes och personals erfarenheter. Det saknas ett forum där patienter, närstående och personal kan mötas och tillsammans arbeta med förbättringar. Syfte: För förbättringsarbetet, testa metoder från EBCD inom kontexten psykiatrisk heldygnsvård. För studien, beskriva deltagares erfarenheter av att involveras i förbättringsarbete utifrån EBCD, samt att belysa vad som gör det svårt att engagera patienter i förbättringsarbete. Metod: Övergripande struktur för förbättringsarbetet är Nolans förbättringsmodell och PDSA. Studien utgörs av kvalitativ innehållsanalys av två semistrukturerade fokusgruppsintervjuer. Interventioner: Metoder från EBCD har anpassats efter kontexten och testats. Resultat: Att delta i förbättringsarbete utifrån EBCD har varit uppskattat och utvecklande. Svårigheter har framför allt varit rekrytering av patienter. Slutsatser: EBCD går att använda inom psykiatrisk heldygnsvård, modifieringar är nödvändiga. Vilka och hur behöver studeras vidare. EBCD påverkar individen och organisationen. För att uppnå ett önskat utfall och för att engagera deltagare behöver vissa förutsättningar uppfyllas vad gäller strukturer och maktutjämning mellan patienter, närstående och personal. / Background: Patient involvement and patient participation within health care has been more and more important the last years. One method for patient involvement that has been tested (mostly in somatic care) is Experience-Based Co-Design (EBCD).  Local problem: The organization has structures to gather experiences from patients, but there is no structure to gather experiences from dependants or staff. There is no forum for patients, dependants and staff to meet and together work with improvement. Aim: For the Quality Improvement project (QIP) try methods from EBCD in the context of psychiatric in-patient care. For the study of the QIP describe participant’s experiences of being part of a QIP based on EBCD, and highlight what makes it difficult to engage patients in QIP. Method: The main structure for the QIP is Nolan’s model of change and PDSA. The study consists of a qualitative content analysis based on two semi-structured focus group interviews. Interventions: Methods from EBCD has been adjusted according to the context and then tested. Result: To participate in a QIP based on EBCD has been appreciated and developing. Difficulties have above all been the recruiting of patients. Conclusions: EBCD is possible to use in psychiatric in-patient care, modifications are necessary. Which modifications and how needs to be examined further. EBCD affects both the individual and the organization. To achieve asked goals and to engage patients there are some conditions that need to be fulfilled according to structures and equalisation of power between patients, dependants and staff.