Purpose: The purpose of the project is to modify the calculation model for the shearstrength capacity of Strängbetong's hollow-core slabs with one core-filled and with anS-bar.Method: The study’s methodology involves provoking the shear strength capacity ofhollow-core slabs with one core-filled through experimental destructive tests of twodifferent profiles of concrete hollow-core slab. The core-filling is produced with andwithout an S-bar to analyze the S-bar’s impact on the shear capacity. The experimentsare conducted over two days with full-scale test according to SS-EN 1168:2005 AnnexJ. Based on the test result from load tests and results from the calculation model inSS-EN 1168:2005 Annex F, analysis of the shear strength capacity is conducted tocreate a modified calculation model.Results: The findings reveal that the compressive strength of the concrete exceedsexpectations. The cross-sectional dimensions of the hollow-core slab are withinapproved limits. Average calculations indicate that the S-bar increases the shear strengthcapacity, although it is difficult to verify the increase. The standard model in SS-EN1168:2005 Annex F overestimates the shear strength capacity when compared with theresults from the load tests. Modified calculation models provide shear strength capacitybelow the standard model, as well as below the theoretically calculated ultimate load formost categories.Conclusion: It is possible to modify the standard model, however the results have awide variation. With only three load tests conducted, it can be concluded that there aretoo few test results to fulfill the purpose of this study / Syfte: Syftet med projektet är att ta fram en reviderad beräkningsmodell förtvärkraftskapacitet för Strängbetongs håldäck med en igjuten kanal med S-bygel.Metod: Studiens metodik innefattar att provocera fram tvärkraftskapaciteten förhåldäck med en igjuten kanal genom experimentellt förstörande tester av två olikahåldäcksprofiler i betong. Igjutningarna tillverkas med och utan S-bygel för attanalysera deras inverkan på tvärkraften. Experimenten utförs med fullskaleprover enligtSS-EN 1168:2005 Annex J under två dagar. Utifrån provresultaten frånbelastningstesterna samt med utgångspunkt från resultaten från beräkningsmodellen iSS-EN 1168:2005 Annex F genomförs analyser av tvärkraftskapaciteten för att skapa enreviderad beräkningsmodell.Resultat: Resultaten visar att betongens tryckhållfasthet är bättre än förväntat.Håldäckens tvärsnittsmått ligger inom godkända värden. Medelvärdesberäkningar visaratt S-bygeln ökar tvärkraftskapaciteten, men det är svårt att verifiera ökningen.Standardmodellen i SS-EN 1168:2005 Annex F överskattar tvärkraftskapaciteten vidjämförelse med de belastningstest som genomförts. Reviderade beräkningsmodeller gertvärkraftskapacitet under standardmodellen, men även under den teoretiskt beräknadebrottlasten för majoriteten av kategorierna.Slutsats: Det går att revidera standardmodellen, däremot har resultaten stor spridningoch med tre belastningstest går det att konstatera att det är för få provresultat för attkunna uppfylla syftet med den här studien.

Denna studie har till syfte att undersöka hur lastfördelningen och följaktligen dimen­sionerande tvärkrafter och moment i brobaneplattor av betong skiljer sig åt beroende på val av beräkningsmetod. Jämförelsen sker primärt för tre utvalda hand­beräknings­metoder som jämförts med beräkningar gjorda i ett beräknings­program baserat på finita element­metoder (FEM). I jämförelsen undersöks hur laster sprids i brobaneplattan enligt de olika beräknings­metoderna och vilka resulterande maximala snittkrafter som erhålls. Hur lastfördelningen sker är en komplex fråga och det är därför intressant att se vilka skillnader det blir i resultat utifrån olika beräknings­metoder. Studien skedde på ett utvalt studieobjekt, en åtta meter bred samverkansbro i Njurunda strax söder om Sundsvall. De trafiklaster som beaktats är lastmodell 1 och lastmodell 2 enligt Eurokod (CEN, 2003). De beräknings­metoder som jämförts i den här studien är dels en metod för beräkning av tvärgående konsol­moment där kantbalken bidrar mycket till den lastspridande effekten. En annan metod är för beräkning av tvärkraftsfördelning vilken generellt anses mycket gynnsam, alltså ger små tvärkrafter att dimensionera bron utifrån. Den tredje och sista handberäkningsmetoden som studerats är beräkningar av tvärgående moment i fältmitt, med hjälp av influensytediagram. Influensytediagrammen som dessa studier baseras på är fram­tagna av Adolf Pucher (Pucher, 1977) och kallas ibland för Pucherdiagram. Finita element­modeller (FE-modeller) skapades för jämförelse av resultat från hand­beräkningar. Flera olika FE-modeller skapades med varierande detaljnivå, för att kunna se hur modelleringstekniken påverkar resultatet. I alla FE-modeller har bro­bane­plattan modellerats som skalelement eftersom detta är det vanligaste sättet att modellera en bro med FEM. Skillnaderna mellan de olika FE-modellerna är framför allt hur huvudbalkarna modellerats. Även ytterligare en handberäkningsmetod tillämpades för respektive snittkraft för att ge ytterligare en referens. Referensmetoderna valdes för att vara enklare metoder som baseras på andra randvillkor än de primära handberäkningsmetoderna i den här studien. Resultatet från studien visar att de förenklingar som finns i handberäkningar kan ha signifikant inverkan på resultatet. Ett konstant förhållande mellan handberäkning och FEM, där den ena beräkningsmetoden alltid resulterade i större snittkrafter, kunde inte konstateras rakt igenom studien. För tvärgående konsolmoment gav hand­beräkningen ett större maxmoment samt att en del skillnader kunde avläsas FE-modellerna emellan. Vid beräkning av tvärkraft gav FE-beräkningen ett resultat som var nära på det dubbla av det resultat handberäkningen gav. För Pucherdiagrammen blev resultaten varierade och det fanns ingen tydlig indikation för om handberäkningar ger större eller mindre tvärgående moment än en FE-modell. Studien resulterade bland annat i ökad kunskap om att förenklingar, vid dimen­sionering av en bro med hjälp av handberäkningar, kan ha stor betydelse för resultatet. Då förenklingar vid handberäkning inte går att välja av användaren finns en fördel med FEM. Fördelen med FEM är då att förenklingar styrs av användaren och det går även att studera vilken effekt en viss förenkling ger. En annan slutsats var att betong är ett material som har ett komplext beteende och i metoder som bygger på empiriska studier kan lättare få med olika effekter som finns i en verklig brobaneplatta av betong. / The aim of this thesis is to study different design methods for determing load distribution, and design values for shear force and bending moment in concrete bridge decks. The study was performed based on three design methods for hand calculations, which have been compared to the results from finite element modelling (FEM). The load distribution has a major impact on the design of a bridge and how the results from different design methods will correlate is of a great interest. The evaluation has been performed on one case study, wich is an eight-meter wide composite girder bridge in Njurunda, situated south of Sundsvall in Sweden. The traffic loads applied for this study was load model 1 and load model 2 prescribed in Eurocode (CEN, 2003). One of the design methods investigated is a method used to determine for bending moment for a cantilever slab. A significant impact from the edge beam utilizes by the method to calculate the bending moment. The second method is a design method for shear forces recommended by The Swedish Transport Administration. The third and last design methods for hand calculation is to use influence charts by Pucher (Pucher, 1977). By using the influence chart to calculate the maximum bending moment in mid-span. Results from different models, created with FEM, were compared to the results from hand ­calculations. The bridge slab was modelled with shell elements, and the girders of the bridge were modelled in four different ways to study the impact of the level of detail in the numerical models. The results in this report show that hand calculation methods are based on significant simplifications of the structure and these may have a major impact on the results. The relation between results from hand calculation methods and results obtained with FEM was not consistent in all cases analysed. While studying the bending moment for a cantilever slab, the main conclusion was that the simplifications in the hand calculation methods resulted in significantly higher moments compared to the FE-calculations. Regarding design for shear forces, the FE analyses resulted in nearly twice as high shear forces compared to the hand calculation methods. While using the influence charts by Pucher the relation between results from hand calculations and results from FEM was not consistent. Conclusions from the study included that the simplifications in hand calcu­lations is hard to change. These simplifications can have a major influence to the results. Some simplifications will make the results more on the safe side. With FEM the user is more free to choose which simplifications that will be made, but it can sometimes be hard to see the effect simplifications have on the results. Concrete is a complex material and design methods based on empirical studies does most likely give a result that reflects the reality better than methods based on mathe­matic theories.