Implementation av solföljare förbättrar effektiviteten hos en solcell genom att optimera panelens riktning. En solföljare består av en mekanisk ställning, ett elektriskt styrsystem och motorer eller servomotorer som riktar panelen. För att öka den totala effektiviteten behövs ett elektroniskt styrsystem som förbrukar mindre effekt än ställningens ökade effekt jämfört med en statisk panel. I detta projekt utnyttjades spänningsdelade fotoresistorer för att känna av omgivningens ljusnivå, och servomotorer för att sedan rikta om solföljaren. För att omvandla ljusdatan till rörelsekommandon användes en Arduino. Projektet resulterade i en fungerande solföljare som utan större problem klarade av att över längre tider hitta den ljusaste punkten i omgivningen (följa solen det vill säga). För att avgöra den ökade effektiviteten så jämfördes solpanelens stationära effekt med effekten för samma solpanel monterad på solföljaren. Resultatet visar på en tydlig skillnad, men är begränsad då mätningar inte har gjorts på flertal tider under året. Totalt visar resultatet på att det finns flera fördelar med att använda en solföljare, men kan i brist på tillräcklig data inte fastslås att vara en mer effektiv metod än en statisk panel över ett längre tidsspann.