Jag gick in i denna uppsats med syftet att undersöka hur två tidiga kristna texter, Barnabasbrevet och Didache, såg på synd. Jag valde att undersöka detta utifrån frågeställningen: Vilken syn på synd framkommer i Didaches respektive i Barnabasbrevets tvåvägsmetafor? Metoden jag valt för att undersöka detta är att först göra en enskild analys av respektive text där jag tittade på litterär kontext, därefter delar jag upp förmaningarna som jag avsåg fokusera på i sex olika kategorier och diskuterade utifrån dessa vilka källor som skulle kunna ligga till grund för dem, vilka motiv som kunde finnas från författaren och vad det innebar för mottagarna. Studien avslutas sedan med en komparativ analys av vad jag kommit fram till i analysen av respektive text. Där lyfter jag fram vilka likheter och skillnader som finns mellan texterna och drar slutsatsen att de etiska reglerna i respektive text egentligen inte skiljer sig nämnvärt. Tyngdpunkten i båda texterna liggger på socialt engagemang för fattiga och utsatta. Didachisten har ett mer extensivt material än Barn med fler kopplingar till de tidiga kristna, men också tydligare drag hämtade från GT. Jag drar slutsatsen att dessa skillnader antagligen beror på att texterna är konstruerade i för olika mottagare genom att använda Perdues modell för olika parousior. Did använder sig för ordningsmodellen, som tillägnas en grupp som är relativt stabil i sin position och lever i harmoni, medan Barn å andra sidan är ett exempel på en text som passar in på kaosmodellen. Barn har tydligare eskatologiska motiv, vilka tyder på att texten är skriven för en minoritetsgrupp som vill ersätta ett gammalt tankesätt (judisk tradition) med ett nytt (en nytolkning till kristen tradition).