Vad ligger i begreppet barnets bästa angående umgänge med vårdnadshavare när barn är omhändertagna enligt LVU på grund av omsorgsbrist. Hur bedöms umgängesfrågan i domstol när det kommer till umgängesbegränsning. Denna studie undersöker vilka argument som används i domstolen vid beslut om umgänge samt i vems intresse som beslutet åläggs. Syftet med studien är att skapa en bredare förståelse för användandet av barnets bästa i domstolsbeslut. Studien är en kvalitativ dokumentstudie som har analyserat 53 stycken domstolsbeslut under åren 2015 och 2022. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av teorierna det heliga barnet, det barndomssociologiska synsättet samt begreppen being och becoming. Analysen tar även stöd i tidigare forskning och vetenskapliga artiklar. I uppsatsen har en hermeneutisk analysmetod använts för att få tag på domarnas delar och helheter. Resultatet i studien visar att det argumenteras för barnets bästa i domarna men innehållet i begreppet är av varierande art. Begreppet barnets bästa sätter barnet på en piedestal, barnet heligförklaras samtidigt som det tar bort barnets egna aktörskap. Barnets delaktighet försvinner och företräds av vuxnas åsikter. Analysen av domarna visar även att trots att umgänget bifalls återhållsamt är barnets rätt till sitt ursprung av stor relevans gällande bedömningen oavsett barnets inställning. Paradoxalt blir då att umgänges tid och frekvens inte tillmäts samma relevans och tycks bedömas godtyckligt och varierande från fall till fall. Barnets delaktighet, inställning och egen vilja tillmäts betydelse framkommer på varierande vis, i form av deras verbala uttryck och i form av fysiska reaktioner. Resultatet visar att barnens delaktighet är av varierande art och tillmäts betydelse beroende på om barnets åsikt är samma som de sakkunnigas, åsikten tilldelas då mer tyngd. Studiens resultat visar också att barnets bästa blir sekundärt i de fall där socialtjänst och socialnämnd bedöms agerat felaktigt i ärenden.

Syftet med studien var att undersöka vad som karaktäriserar ärenden och beslut enligt 14 § Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) om hemlighållande av vistelseort och umgängesbegränsningar för föräldrar till LVU-placerade barn, med utgångspunkt i begreppen om barnets bästa, barnets behov, barnets intressen och föräldraförmåga; samt att undersöka vilken praxis från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som har betydelse och om barnkonventionen konkret kommer till uttryck. Uppsatsen bygger på en kunskaps- och litteraturöversikt samt en rättsfallsstudie genom en kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys av domar från en kammarrätt. Barnet och rätten kontextualiseras utifrån historik och aktuell lagstiftning, uppgifter om placerade barn och LVU-mål. Analysen av grunder för beslut enligt 14 § LVU resulterade i sex kategorier: risk att förälder ingriper i vården, barnet är negativ till att träffa förälder, en utökning av umgänget är inte till barnets bästa, förälders beteende och brister, beslutet upphävs, samt övriga/ej aktuella domar. Praxis i form av fem HFD-domar har fått betydelse i domarna. Hur de centrala begreppen om barnets bästa, barnets behov, barnets intressen och föräldraförmåga kommer till uttryck, samt hur barnkonventionen och Europakonventionen kommer till uttryck beskrivs. Barnets roll i rättsprocessen diskuteras utifrån olika aspekter. Barnets bästa ska vara avgörande, vilket innebär ett tillvaratagande av barnets behov och intressen. Utifrån ett barnrättsperspektiv och då barnets inställning ska beaktas utifrån barnets ålder och mognad, bör barnets ålder framgå av domen utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. En rätt till offentligt biträde för barn och föräldrar i dessa mål skulle också öka rättssäkerheten.