Allt fler barn upplever en föräldraseparation, vilket kan anses vara ett växande jämlikhetsproblem då tidigare forskning redogjort för de negativa effekter en separation för med sig i exempelvis skolresultat och utbildningsnivå. En separation innebär ofta att mindre tid spenderas med en utav föräldrarna, vilket kan förklara de negativa effekterna. Colemans teori om socialt kapital förklarar detta genom att den disponibla tiden föräldrarna har för att föra vidare kunskap och stötta barnet i dess skolgång minskar vid en separation. Internationella studier har visat att tid med föräldrar påverkar den obligatoriska utbildningen, men få svenska studier har övervägt de långsiktiga effekter tid med föräldrar under barndomen kan ha på högre utbildning. Denna kvantitativa studie utgår från hypotesen En högre grad av umgängesfrekvens har ett samband med en större sannolikhet att ha en högskoleexamen och ämnar att öka kunskapen om hur separationens konsekvenser kopplat till utbildningsnivå skiljer sig åt beroende på hur umgängestiden fördelades mellan föräldrarna under uppväxten. Detta analyserades med hjälp av data från 2010 års Levnadsnivåundersökningen. Fyra linjära sannolikhetsregressioner användes för att testa sambandet mellan umgängesfrekvens med den särlevande föräldern och utbildningsnivå. Stegvis justerades det för periodeffekter, föräldrars utbildningsnivå och slutligen förhållanden under uppväxten. Studiens resultat styrker delvis hypotesen att en högre grad av umgängesfrekvens har ett samband med en större sannolikhet att ha en högskoleexamen. Specifikt var mötet med båda föräldrarna i allmänhet, i förhållande till att aldrig träffa en förälder, förknippat med en större sannolikhet att ha en högskolexamen. Umgängestid verkar därmed ha ett samband med utbildningsnivån men i svensk kontext verkar det inte spela någon roll hur pass mycket tid som spenderas med den särlevande föräldern, bara att tid spenderas.