Syftet med detta arbete är att undersöka vilka uttryckssätt den mystiska folkfromheten inom islam, sufismen, kan ha och om undervisning om den kan bidra till en mer allsidig bild av islam i den svenska kontexten. Med det hermeneutiska förhållningssättet som utgångspunkt har dels en läromedelsanalys och dels en fallstudie genomförts. Läromedelsanalysen behandlar i vilken omfattning och på vilket sätt sufismen presenteras i läroböcker som används i grundskolans senare år samt i gymnasiet. Fallstudien bygger på både deltagande observationer samt kvalitativa intervjuer i en sufiorden.Läromedelsanalysen visar att sufismen knappt behandlas i läroböckerna. Den bild som ges av sufismen är en historisk sufism där det religiösa utövandet inte beskrivs. Fallstudien visar att den sufism som utövas inom sufiorden är en levande sufism som inte beskrivs i undervisningen idag.Den slutsats som kan dras av undersökningen är att den levande sufismen mycket väl kan användas i ett didaktiskt syfte för att visa en mångfald inom islam.