Sammanfattning Konsten att skriva uppgiftsinstruktioner som alla, eller åtminstone de flesta, elever förstår drömmer många lärare om att behärska. Särskilt lärare som undervisar på distans med få eller inga möjligheter att följa upp elevens läsning med ett snabbt påföljande samtal om innehållet i den text eleven just läst. För hur går det till när elever läser och förstår uppgiftsinstruktioner? Påverkar dessutom elevens uppfattning om hur tydlig uppgiftsinstruktionen är, hur rolig, lätt eller intressant uppgiften verkar vara att genomföra; hur viktigt är det att en instruktion är   tydlig för hur uppgiften förstås eller uppfattas? Genom en empirisk, induktiv studie som följs upp av litteraturstudier för att förklara och tolka resultatet studeras här   tio gymnasieelevers läsning och förståelse av fyra uppgiftsinstruktioner från   kursen Svenska B. Tydlighet står i fokus. Två av uppgifterna är hämtade från Skolverkets nationella prov och två uppgifter är konstruerade av en enskild lärare. Elevernas (mottagarnas) förståelse jämförs med lärarens (sändarens) intention. Uppgiftsinstruktionerna (medierna) analyseras med hjälp av   Hellspong & Ledins textanalysmodeller i Vägar genom texten – Handbok i brukstextanalys från 1997. Resultatet av jämförelsen är att den grupp   elever som har svårast att uttrycka vad uppgifterna innebär med egna ord,   också har svårast att förstå dem. Det hindrar dem däremot inte från att   uppfatta att de förstår och svaret på lärarens vanliga fråga: om eleven har   förstått uppgiften, är enligt den här studien inte mycket värt. Elevens och   lärarens syn på vad kunskap och inlärning innebär påverkar stort, inte bara   svaret på frågan, utan även läsningen och förståelsen av   uppgiftsinstruktionen. Med hjälp av teorier kring läsning, läsbarhet,   hjärnans förmåga och omgivningens påverkan på inlärning diskuteras vad och   hur eleverna förstår och inte förstår i uppgifterna. Genom deras förståelse,   eller brist på sådan, aktualiseras och diskuteras frågor kring vad som är   viktigt vid utformning av text, på såväl ytligare som djupare nivåer, i uppgiftsinstruktioner.

Assistance in pupils’ development as individuals is an important part of what schools, according to regulatory documents, are obliged to offer. Bearing in mind that language is a vital part of both identity and learning, the pupils’ ‘own voices’ are crucial to this mission. The purpose of this study is to investigate and discuss how teachers can support and help pupils to find, express and develop these ‘own voices’, with a particular focus on how it’s done in written texts. Therefore, pupil-written texts have been collected and analysed in relation to 1) task instructions and 2) source texts. The main question in this analysis is whether or not different text portions in each pupil-written text are to be considered reproduced against either or both of these, or if they are to be considered the pupils’ own productions. The study primarily reveals that the task instructions are of great importance to the pupil-written texts. They function as starting points and guidance, and there is every reason for teachers to observe this and put effort into what the task instructions communicate.