Studiens övergripande syfte är att studera hur kvinnor och män rör sig i offentliga rum med upplevd (o)trygghet som utgångspunkt. Studien ämnar också undersöka vilka trygghetsskapande strategier som används och vilka åtgärder inom samhällsplaneringen som kan göras för att en stad ska upplevas som tryggare. En fallstudie i Uppsala med kvinnliga och manliga studenter har genomförts för att uppnå syftet. I studien används en feministisk metodologi och semistrukturerade kvalitativa intervjuer har genomförts. Undersökningen visar att kvinnorna upplever mer otrygghet och är mer begränsade av sin otrygghet än männen. De flesta av männen berättar att de upplever otrygghet i mötet med, exempelvis en hotfull person som har kniv, medan kvinnorna berättar om sin otrygghet som en mer generell känsla, exempelvis när det är mörkt på kvällen, eller vid möten med män, farliga eller ofarliga. De flesta av informanterna, även de som upplever sig vara helt trygga, använder sig av trygghetsskapande strategier. Vanligast är att undvika att lyssna på musik i hörlurar när det är mörkt ute för att vara mer uppmärksam på omgivningen. Som åtgärder på hur samhällsplaneringen kan bidra till ett tryggare samhälle nämndes huvudsakligen ökad närvaro av polis och vakter, förbättrad belysning och planering som leder till att människor befinner sig på platser.

Begreppet trygghet är flerdimensionellt och innefattar många olika definitioner. På grund av dennakomplexitet används begreppet (o)trygghet i denna studie som en ihopsatt definition, då trygghetoch otrygghet inte går att separera. Studier visar att en människas upplevda otrygghet kan vara starkäven under omständigheter när den faktiska risken att utsättas för brott är relativt låg. I dennastudie jämförs den upplevda (o)tryggheten hos nio personer som bor i två mindre samhällen iÖrnsköldsviks kommun; Husum och Själevad. Detta görs utifrån teorierna Kollektiv styrka ochIgenkänning men även med hjälp av begreppsdefinitioner samt tidigare forskning om olika aspekterav (o)trygghet. Den valda metoden är semistrukturerade intervjuer för att få en djupare förståelseav de utvalda respondenternas upplevelser av (o)trygghet i närområdet. Deras svar har varierat därbåde likheter och skillnader har kunnat identifieras mellan samhällena. Gemensamt för utsagorna ibåda områdena är vikten av gemenskap och en relation till grannar för att känna trygghet. Även attvara del av ett större sammanhang samt att respondenterna uttrycker att de upplever mer omfattande trygghet under dagtid. Det som skiljer svaren åt är främst den upplevda rädslan för brottsamt arbetsmigranters påverkan på respondenternas (o)trygghet. Fortsättningsvis har även frågorom hur de upplever “det andra” området ställts där respondenternas svar generellt visar att känslanav trygghet i det egna området är starkare då de känner till personerna och omgivningen. Respondenternas skildringar stämmer på det hela taget överens med tidigare forskning samt går i enlighetmed det teoretiska ramverket. / The concept of safety is multidimensional and includes many different definitions. Because of thiscomplexity, the word (un)safety is used in this essay instead as a combined definition, since safetyand unsafety cannot be separated. Studies show that people's perceived unsafety can be strongduring times even when the actual risk of being exposed to crimes is relatively low. In this studythe perceived (un)safety is compared amongst nine people living in two smaller communities inÖrnsköldsvik municipality: Husum and Själevad. This will be done based on the theories Collectivestrength and Familiarity but also with help from concept definitions as well as previous researchon different aspects of (un)safety. The chosen method is semi structured interviews to gain a deeperunderstanding of the chosen respondents’ experiences of perceived (un)safety in their local areas.Their responses have varied where both similarities and differences have been identified betweenthe communities. Common to both areas is the importance of togetherness as well as a relationshipto neighbors in order to feel safe, but also to be part of a bigger context. Another similarity is thatthe respondents feel safer during daytime. What differs the answers is first and foremost the perceived fear of crime and the guest workers' effect on the participants' (un)safety. Furthermore,questions about how they perceive “the other” community have been asked where the respondentsanswers generally show that the feeling of safety in their own area is stronger since they know thepeople and the surroundings. The respondents' descriptions are generally in line with previousresearch and are in accordance with the theoretical framework.