Släckvatten är den biprodukt som blir kvar efter att en brand är släckt och innehåller många olika föreningar som är skadliga för miljö och hälsa. Till exempel kan ett utsläpp av släckvattenslå ut en vattentäkt som tar många år och kostar många miljoner att återställa, om det ens går. Vissa av föroreningarna kan även stanna i organismer genom hela näringskedjan. Ett bättre handhavande av släckvatten skulle med andra ord kunna leda till stora ekonomiska och miljömässiga vinster. Syftet med denna rapport är att undersöka hur svensk släckvattenshantering kan utformas. Rapporten undersöker hur organisation, utbildning, rutiner, teknisk förmåga, förmågan att rena släckvattnet kan se ut runt en släckvattenresurs hos svenska räddningstjänster. Dessutom undersöker rapporten om det finns behov av stöttning från en annan aktör när det gäller släckvattenshanteringen. Rapporten berör endast hantering av släckvatten på skadeplatsen. Metoden som valdes för rapporten är fallstudie, där det ingick en litteraturstudie samt en intervjustudie. Tre organisationer valdes ut för intervjuerna: Södra Älvsborgs Räddningstjänstförbund, Eskilstuna Räddningstjänst, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Resultatet visar att de två räddningstjänsternas släckvattenresurser liknar varandra i alla de områden som rapporten berör. Det framkom även att MSB påbörjat ett arbete för att utveckla släckvattenshanteringen med riktlinjer och vägledningar. De slutsatser som kan dras av resultatet är att organisationen runt en släckvattenresurs bland annat är att resursen inte ingår i någon larmplan utan larmas ut separat av RL. Resursen har placerats på en RIB- eller värnstation för att sprida kompetensen i organisationen samt så att resursen inte ska störa styrkeuppbyggnaden för andra stationer. Resursen har eget befäl och mellan 3–4 brandmän. Det finns samarbete mellan kommuner/förbund både ekonomiskt och operativt för de undersökta släckvattenresurserna. När det gäller utbildning för dem som arbetar med släckvattenresursen hålls årliga helgövningar plus ytterligare 3h utöver det hos Eskilstuna och hos SÄRF övas materialkännedom kontinuerligt. Befälen som arbetar med resursen har ingen påbyggnadsutbildning om vilka föroreningar som finns i vattnet utan ska kunna bedöma släckvattnets farlighet utifrån vad som har blivit släckt. Alla insatser utvärderas av personalen som varit på insatsen som sedan berättar för dem som inte varit med. Det är enligt respondenterna svårt att samla upp släckvatten då förutsättningarna kan se olika ut på olika insatser. Detta gör att det inte går att ha några förbestämda rutiner, checklistor eller lathundar. En taktik som dock finns är att leda vattnet mot en svacka eller dagvattenbrunn som förses med en pumpgrop för att sedan pumpa vattnet till en bassäng eller ett uppsamlingskar. Det finns rutiner för bränder på vattenskyddsområde som bygger på försiktighetsprincipen. De rutiner som finns för uppsamling inomhus är att brunnar i industrilokaler täpps till. Uppsamlingen påbörjas oftast efter att livräddande insats är klar och uppsamlandet sker mellan kall och varm skyddszon. Den tekniska förmågan för släckvattenhantering i basbilarna, där släckande styrka åker, är begränsad och förväntningen är att kunna samla upp genom att täta dagvattenbrunnar och lägga ut fylld grovslang som barriär. Fordonet som de undersökta släckvattenresurserna baseras på är en pick-up med släp. Släpet får max väga 750kg för att undvika krav på utökad körkortsbehörighet. Personalen bär larmställ, hjälm, stövlar med stålhätta, gummihandskar, skyddsglasögon och har även tillgång till tryckluftsapparat. Hanteringen av kontaminerad utrustning följer Skellefteåmodellen för friska brandmän. Utrustningen på resursen består främst av: brunnsmattor och brunnstätningar, självresande kar, dränkbara pumpar, spillbarriärer, vattendammsugare, pumpgrop och bärbara elverk. Uppsamlingsförmågan varierar mellan 10 – 26 m3 vilka gör att uthålligheten för uppsamlingen varierar mellan 20 minuter och 2,5 timmar beroende hur många av pumparna som används. Förmågan för rening är i dagsläget lika med noll och det beror mycket på att räddningstjänsterna inte har råd med reningsverk. Stöttning från MSB efterfrågas främst kring det otydliga juridiska ansvaret för släckvatten samt metodutveckling. Sedan efterfrågas stöttning rent operativt när det gäller rening och provtagning av släckvatten. Det kan antingen komma från MSB men kan också komma från samarbete mellan räddningstjänster/förbund eller med andra kommunala verksamheter så som miljö- och servicekontor eller VA. / Extinguishing water is the by-product remains after a fire has been extinguished. It contains many different compounds that could harm the environment and health. A spill of extinguishing water could e.g. destroy a water source that might take many years and costs many millions to restore, if even possible. Some of the pollutants can also stay in organisms throughout the food chain. In other words, better management of extinguishing water could lead to major economic and environmental benefits. The purpose of this report is to investigate how Swedish extinguishing water management can be designed. The report examines how organization, training, routines, technical ability, the ability to purify the fire water can be done around a fire water resource at Swedish rescue services. In addition, the report examines whether there is a need for support from another actor in terms of fire water management. The report only concerns the handling of extinguishing water at the accident site. The method chosen for the report is a case study, which included a literature study and an interview study. Three organizations were selected for the interviews: South Älvsborgs Rescue Services Association, Eskilstuna rescue service and the Swedish Civil Contingencies Agency. The results show that the two examined extinguishing water resources are very similar in all the areas covered by the report. It also emerged that MSB has begun work to develop guidelines for extinguishing water management. The conclusions that can be drawn from the result are that the organization around an extinguishing water resource is, e.g., that the investigated resources are not included in any alarm plan but is alerted by RL. The resource has been placed at a RIB or part time station to spread the competence in the organization and so that the resource does not interfere with force building for other stations. The resource has its own commander and between 3-4 firefighters. For both investigated resources, there is cooperation between several fire departments both financially and operationally for the extinguishing water resource. When it comes to training for those who work with the fire water resource, annual weekend exercises are held plus an additional 3 hours per year. Knowledge of how to use the equipment is practiced continuously. The commanders who work with the resource have no additional training in what contaminants that could be expected to be present in the water but must be able to assess the danger of the extinguishing water based on what has been extinguished. All rescue efforts are evaluated by the staff who have been on the rescue, who then tell those who have not participated. According to the respondents, it is difficult to collect extinguishing water as the conditions vary a lot for different rescue efforts. This means that it is not possible to have any pre-determined routines, checklists or guides. One tactic that exists, however, is to direct the water towards a depression or stormwater well provided with collection vessel and then pump the water to a pool or a collection tank. There are routines for fires within water protection areas that are based on the precautionary principle. The routines that exist for indoors collection are that wells in industrial premises are being clogged. The collection usually starts after the life-saving operation has been completed and the collection takes place between a cold and a warm protection zone. The technical ability for extinguishing water management in the base cars is limited and the expectation is to be able to collect by sealing stormwater wells and laying out filled coarse hose as a barrier. The vehicle on which the fire water resource is based is a pick-up with a trailer. A trailer that may weigh a maximum of 750 kg as then no extended driving license is required. The staff wears alarm racks, helmets, boots with steel caps, rubber gloves, goggles, and also has access to a compressed air device and the handling of contaminated equipment follows the “Skellefteå model” for healthy fire fighters. The equipment on the resource mainly consists of well mats and well seals, self-erecting tubs, submersible pumps, spill barriers, water vacuum cleaners, pump pits and portable power plants. The collection capacity varies between 10 - 26 m3 which means that the endurance for the collection is between 20 minutes and 2.5 hours depending on how many of the pumps that are being used. Today, the capacity for treatment of the extinguishing water is equal to zero, largely since the rescue services cannot afford mobile treatment plants. Support from MSB is requested regarding the unclear legal responsibility of the extinguishing water, as well as for method development. Also operational support is asked for, in terms of treatment and sampling of the extinguishing water. Such support could either come from MSB but also from cooperation between rescue services or with other municipal activities such as environmental and service departments or water and wastewater departments.

Miljöproblem i samband med bränder har under de senaste åren uppmärksammats i större omfattning än tidigare. Detta beror mycket på en ökad miljömedvetenhet, strängare miljölagstiftningar och flera uppmärksammade miljöolyckor. Uppsala är Sveriges fjärde största kommun, sett till befolkningsmängd. Under 2019 var befolkningsökningen den största sedan mätningen startade. Uppsala är speciellt på så sätt att nästan alla Uppsalabor (mer än 95%) får sitt dricksvatten från Uppsalaåsen. Åsen sträcker sig längs hela kommunen samt går rakt under staden Uppsala. Detta innebär att stora delar av kommunen klassas som vattenskyddsområden. För att kunna möta den ökade befolkningsmängden, behöver staden löpande både expandera och förtätas. Då staden är byggd på en dricksvattentäkt, kan det innebära problem vid olyckor och bränder, speciellt när det kommer till släckvatten. Med förebyggande arbete och val av lämplig insatstaktik, kan spridningen av föroreningar hindras i ett tidigt skede och skador på miljön minimeras. Studien genomfördes i två steg, en litteraturstudie och en litteraturstudie. Litteraturstudien fokuserade på innehållet i släckvatten som enbart består av vatten och inte skull, dess påverkan och möjliga spridningsvägar. I intervjustudien inhämtades expertutlåtande och mer information om hur teorin och frågeställningarna används i praktiken. Respondenterna utgjordes av personer som arbetar med dessa frågor dagligen. Litteraturstudien visade att släckvatten från de flesta bränder som analyserades under åren, innehöll polycykliska aromatiska kolväten (PAH), dioxiner, metaller samt flyktiga/halv flyktiga organiska kolväten i olika omfattning. De flesta ämnen producerades och släpptes ut i samband med bostadsbränder under dåliga syreförhållanden och ofullständig förbränning, vilket är förhållandena för majoriteten av bränderna. Beroende på var i samhället olyckan sker, sprider sig föroreningar på olika sätt. I tätorter sker spridningen främst via dagvatten och spillvattensystemet, medan på landsbygden är diken och dräneringssystem den vanligaste spridningsvägen. Faktorer som släckvattnets farlighet, känsligheten hos recipienten/marken och spridningsförutsättningarna, påverkar vilket typ av skada miljön kan få och hur allvarlig den blir. Skulle förorenat släckvatten nå en vattentäkt, kan det bli så stora och irreversibla skador att vattentäkten inte längre går att använda till dricksvattenförsörjning. Ett samhälle utan reservtäkt saknar då helt tillgång till dricksvatten. Intervjustudien visade att miljömedvetenhet finns hos både räddningstjänsten och inom kommunens förvaltningar. Även släckvatten och dess miljöpåverkan tas hänsyn till vid exempelvis planprocessen. Detta gäller även i samband med räddningstjänstens och Försvarsmaktens övningsverksamheter. Att inkludera miljöaspekten i kommunens olika förvaltningars verksamhet är ett kontinuerligt arbete och något som Uppsala brandförsvar arbetar med på olika sätt, exempelvis genom att minimera vattenmängden vid insatser och miljömedvetenhet i hela verksamheten. När det gäller plan- och byggprocessen är det många faktorer som påverkar miljön och riskerna. Det innebär bland annat att en enskild riskbedömning behöver göras för varje enskilt ärende. Dock finns rekommendationer att allt släckvatten inom vattenskyddsområdet, och i områden med känslig mark, ska samlas upp i någon form. För att minimera risken att släckvatten tar sig till grundvattnet och förorenar det, kan exempelvis dagvattenledningar tätas, då det är en av de vanligaste spridningsvägarna, och leda till en dagvattendam som även kan användas som ett uppsamlingskärl för släckvatten.