This thesis develops an alternative critique of social urban regeneration practice by using a political-governance approach to examine the impact of regeneration governance upon barriers and opportunities for social sustainability. The research responds to a call from scholars to refocus sustainability research on the institutional, political and governance space that fosters or marginalises its presence and form. This ethnographic case study involved a year-long cycle of participant observation within the extensive Hastings regeneration governance infrastructure, and interviews with key stakeholders in that regeneration community. An analysis using NVivo was undertaken of thirty-one interviews, fifty regeneration governance meetings and the documents from each meeting. From that data emerged a strong argument for the centrality of the specificity of place in the construction or obstruction of social sustainability. Of particular importance is the impact of the socio-political context and the institutional and cultural legacy of New Labour partnership-led regeneration. The alternative critique identified in the Hastings example, in part emerges from the agency of a large-scale, political, and active Voluntary Community Sector (VCS) that is integral to, and embedded into the local governance infrastructure. The alternative model of activism employed by the VCS core utilises governance norms and practices to navigate the complex regeneration policy and governance landscape to contribute to, and disturb dominant agendas. In this regeneration landscape a distinctive local socio-political context, an alternative model of activism, and a valued good governance partnership culture enable what other commentators have termed 'actually existing' social sustainability (AESS). The research findings advance an understanding of principal critiques of the New Labour regeneration project, including the notions of 'post-political regeneration tactics' and democratic deficit, through a critical analysis of their presence in terms of their obstruction of AESS. The alternative critique that emerges from this research explores a possible shift in the locus and production of power, and the redistribution of roles in UK regeneration practice that enables a stronger VCS position.

Uppsatsen syftar till att undersöka vad som motiverar människor att engagera sig i den lokala utvecklingen av platsen där man bor och hur det engagemanget praktiskt tar sig uttryck. Vidare ämnar uppsatsen undersöka hur kommuner – i rollen som den politiska nivån av offentlig sektor närmast medborgarna – tänker kring och agerar för att främja engagemang för lokal utveckling.  Syftet är aktuellt i och med pågående polarisering kopplad till ekonomi, geografi och demokrati samt jämlikhet. Konstruktivistisk grundad teori används som metodinspiration, med två fallstudier där medborgare, politiker och tjänstepersoner intervjuas i två lokalsamhällen på landsbygd, nämligen Svågadalen i Hudiksvalls respektive Röstånga i Svalövs kommun. Resultatet visar att kommunerna till viss del präglas av traditionella och hämmande strukturer kopplade till såväl urban norm som tillväxtnorm, samtidigt som politiker och tjänstemän ser behov av förändring. Lokalsamhällena präglas till stor del av sammanhållning och social innovation med god potential för omställning till ett hållbart samhälle. En slutsats är att organisering på lokala samhällsnivåer kan ses som en sorts subpolitik, som visar på självorganisering som ett sätt att bemöta upplevelsen av att det gamla systemet inte förmår hantera förändringar i tillräckligt hög takt och i tillräckligt demokratiska former. Att främja hållbar utveckling implicerar att ta tillvara på det lokala engagemanget på olika sätt.