Studier om engagemang i extrema och radikala grupper har begränsats till en grupp åt gången. Djupare psykologisk förståelse för fenomenet har efterfrågats. Syftet med föreliggande studie var att utforska likheter mellan föredetta medlemmar av olika radikala och extrema grupper, beträffande faktorer bidragande till anslutning, kontinuitet och urkoppling, samt hur processen bakom anslutning, kontinuitet och urkoppling kan förklaras med hjälp av social identitetsteori (Tajfel & Turner, 1986). Intervjumaterialet (N=7) analyserades med en blandning av induktiv och deduktiv tematisk analys. Anslutning associeras med utanförskap, dysfunktionella familjeförhållanden, emotionell belastning och manipulation. Kontinuitet associeras med familjeliknande förhållanden, betydelsefulla roller, ökad självsäkerhet, tydliga mål och aspiration, ökade aktiviteter, polariserade föreställningar och motsättningar. Urkoppling associeras med personlig utveckling, distans och psykisk ohälsa. Ett förslag till förklaringsmodell presenteras. Negativ social identitet leder till anslutning, positiv social identitet leder till kontinuitet, hotad social identitet kan leda till eller ifrån kontinuitet, negativ social identiet leder till urkoppling.