<p>Denna uppsats är ett resultat av ett uppsatssamarbete med Försäkringskassan i Uppsala. Försäkringskassan i Uppsala län bedriver tillsammans med andra myndigheter ett flertal former av samordnad rehabiliteringsverksamhet. Fokus för samverkandet ligger på personer med långvarig frånvaro från arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt och som är i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Syftet med denna uppsats är att ana-lysera vilka individer som blir aktuella att delta i två av dessa samverkansformer, Fyrpart respektive Tvåpart. Avsikten är att se vilka faktorer som ökar sannolikheten att arbetslivs-inriktad rehabilitering kommer till stånd, samt om sannolikheten att bli utvald skiljer sig åt mellan de två samverkansformerna. För detta ändamål har logistisk regressionsanalys till-ämpats på individdata. Resultatet tyder på att ålder har störst betydelse för huruvida rehabili-teringsåtgärder inleds eller inte. Inga statistiskt säkerställda skillnader i urvalet mellan Tvåpart och Fyrpart återfinns. Med hjälp av en deskriptiv analys har även en uppföljning av avslutade ärenden i Tvåpart gjorts för att, utifrån de två samverkansformernas urvalskriterier, se vilka variabler som spelat en roll för utfallet efter avslutad rehabilitering för de medverkande individerna. Här tyder resultatet på att framför allt längden på sjukfallet spelar en roll för huruvida individen återgår i arbete eller inte.</p>

Denna uppsats är ett resultat av ett uppsatssamarbete med Försäkringskassan i Uppsala. Försäkringskassan i Uppsala län bedriver tillsammans med andra myndigheter ett flertal former av samordnad rehabiliteringsverksamhet. Fokus för samverkandet ligger på personer med långvarig frånvaro från arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt och som är i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Syftet med denna uppsats är att ana-lysera vilka individer som blir aktuella att delta i två av dessa samverkansformer, Fyrpart respektive Tvåpart. Avsikten är att se vilka faktorer som ökar sannolikheten att arbetslivs-inriktad rehabilitering kommer till stånd, samt om sannolikheten att bli utvald skiljer sig åt mellan de två samverkansformerna. För detta ändamål har logistisk regressionsanalys till-ämpats på individdata. Resultatet tyder på att ålder har störst betydelse för huruvida rehabili-teringsåtgärder inleds eller inte. Inga statistiskt säkerställda skillnader i urvalet mellan Tvåpart och Fyrpart återfinns. Med hjälp av en deskriptiv analys har även en uppföljning av avslutade ärenden i Tvåpart gjorts för att, utifrån de två samverkansformernas urvalskriterier, se vilka variabler som spelat en roll för utfallet efter avslutad rehabilitering för de medverkande individerna. Här tyder resultatet på att framför allt längden på sjukfallet spelar en roll för huruvida individen återgår i arbete eller inte.