Bakgrund: En ökad trend i extremsporter har bidragit till konceptet skyrace. Utförslöpning har påvisat större belastning på höft-, fot- och knäled, vilket ökar risken för skador. Tidigare studier har granskat lutningar på maximum -12° men i skyrace förekommer lutningar på -30° till -40°. En viktig del av löparens utrustning är skorna då det är kontaktytan gentemot underlaget. Syfte: Syftet med studien var att undersöka dels fotens tryckkraft gentemot underlaget och dels rörelseomfång i fot, knä, höft och ländrygg vid utförslöpning i olika lutningsvinklar med två olika löpskor. Metod: Testet utfördes på en sex meter lång ramp där deltagare sprang utför i olika lutningsvinklar från 0° till maximalt -43°. Deltagarna använde sig av två par löparskor. Fotens tryckkraft mättes med innerskosulor. Rörelseomfång i fot-, knä-, och höftled samt ländrygg mättes med IMU. Data för tryckkraft analyserades från två pilotstudier. Rörelseomfång testades enbart i pilotstudie 2. Resultat: Resultatet från trycksulorna visade minskad belastning som följer brantare löpning i 0° till -43°. Skon, Inov8, visade mer tryckkraft i samtliga lutningar jämfört med Salomonskon. Rörelseomfång i fotled minskade vid brantare lutning medan rörelseomfång i ländrygg ökade. Höftled hade störst rörelseomfång vid lutning -12° till -26°. Knäleden visade liten skillnad mellan lutningarna. Inov8 gav mer rörelseomfång i majoriteten av alla leder och lutningar. Konklusion: Resultaten tyder på minskad tryckkraft vid brantare lutning. Rörelseomfånget ökade i lumbalen medan den minskade i fotleden. Inov8 visade generellt ökad tryckkraft och rörelseomfång jämfört med Salomonskon. Skillnader mellan skor kan bero på olika sula, häldropp och passform, mer studier behövs.

Terränglöpning sker på varierande underlag med stora höjdskillnader, utmanande miljöer och ställer höga krav på utövaren. Ökat excentriskt arbetet i nedre extremitet vid utförslöpning har kopplats till mer skador och värk. Få tidigare studier har gjorts på utförslöpning brantare än -12º lutning. Syftet med studien var att jämföra muskelaktiviteten i nedre extremitet och bål vid brantare utförslöpning och användning av olika skor. Syftet var också att undersöka deltagarnas upplevelser under testet. Metod: Fyra kvinnor deltog, tillfrågade med bakgrund av erfarenhet inom terränglöpning (ålder 36 ±3,6 år, vikt 63 ±3,7 kg, längd 170 ±1,7 cm). Studien utfördes på en ramp där deltagarna sprang två gånger per lutning och skomodell. Muskelaktivitet mättes med elektromyografi (EMG) för nedre extremitet och bål. EMG-amplituden beräknades med root mean square (RMS) och medelvärde och standardavvikelse presentades för respektive lutning och sko. Ett frågeformulär skapades för att undersöka deltagarnas upplevelser av testen. Resultat: Framsida lår och ryggsträckarmuskulaturen visade ökad aktivitet från 0º till - 20º och - 26º samt ännu högre vid - 32º lutning. Magmuskulaturen visade ökad aktivitet från 0º till övriga lutningar. Ingen skillnad mellan skor noterades, utom ökad aktivitet i magmuskulaturen vid löpning med Inov8 jämfört med Salomon, vilket var den sko som deltagarna upplevde hade bäst grepp mot underlaget. Konklusion: Brant utförslöpning visade ökad muskelaktivitet i främst framsida lår och bålmuskulatur. På grund av få mätningar gjordes ingen signifikansanalys. Resultaten från denna pilotstudie är endast preliminära indikationer, större studier med fler deltagare och testförsök behövs. De subjektiva upplevelserna från deltagarna var generellt positiva och utgör viktig information vid framtida studier.