<p>Asylsökande som kommer till Sverige för att söka uppehållstillstånd hamnar oundvikligen i ett beroendeförhållande gentemot ansvariga myndigheter. De är helt utlämnade att förlita sig på att ärendet utreds på ett rättssäkert och effektivt sätt i enlighet med gällande rätt. I sin utsatta position skall den asylsökande psykiskt hantera sin flykt, samtidigt som denne har att bevaka sina rättigheter för att få stanna kvar i landet. Det ställs stora krav på utlänningslagstiftningen och på de myndigheter som har att tillämpa den i sin verksamhet. De höga kraven är viktiga i hanteringen av utlänningsärenden, vilket både handlar om att iaktta grundläggande mänskliga rättigheter och att samtidigt kunna arbeta effektivt. Med anledning av hur situationen ser ut för närvarande inom asylrätten; långa handläggningstider i asylärenden, avskräckande exempel som visar att etiken inte har förankrats tillräckligt i Migrationsverkets verksamhet, och med tanke på det utrymme asylrätten får för debatt i media, anar man otillräckligheter i Sveriges utlänningslagstiftning. Härtill kommer att lagstiftningen har ändrats åtskilliga gånger under en inte alltför lång tid, vilket försvårar för de människor som dagligen har att tillämpa den. På grund härav väcks misstankar om att viss tillämpning av utlänningslagstiftningen inte är rättssäker i realiteten. Syftet med uppsatsen är att konstatera vilka regler och principer inom utlänningsrätten som inte uppfyller kraven på rättssäkerhet i handläggningen av ett asylärende. Med anledning av dessa motsättningar och brister är huvudsyftet att framarbeta förslag till åtgärder eller nya regler som förstärker den enskildes rättssäkerhet i asylärendet.</p>

Asylsökande som kommer till Sverige för att söka uppehållstillstånd hamnar oundvikligen i ett beroendeförhållande gentemot ansvariga myndigheter. De är helt utlämnade att förlita sig på att ärendet utreds på ett rättssäkert och effektivt sätt i enlighet med gällande rätt. I sin utsatta position skall den asylsökande psykiskt hantera sin flykt, samtidigt som denne har att bevaka sina rättigheter för att få stanna kvar i landet. Det ställs stora krav på utlänningslagstiftningen och på de myndigheter som har att tillämpa den i sin verksamhet. De höga kraven är viktiga i hanteringen av utlänningsärenden, vilket både handlar om att iaktta grundläggande mänskliga rättigheter och att samtidigt kunna arbeta effektivt. Med anledning av hur situationen ser ut för närvarande inom asylrätten; långa handläggningstider i asylärenden, avskräckande exempel som visar att etiken inte har förankrats tillräckligt i Migrationsverkets verksamhet, och med tanke på det utrymme asylrätten får för debatt i media, anar man otillräckligheter i Sveriges utlänningslagstiftning. Härtill kommer att lagstiftningen har ändrats åtskilliga gånger under en inte alltför lång tid, vilket försvårar för de människor som dagligen har att tillämpa den. På grund härav väcks misstankar om att viss tillämpning av utlänningslagstiftningen inte är rättssäker i realiteten. Syftet med uppsatsen är att konstatera vilka regler och principer inom utlänningsrätten som inte uppfyller kraven på rättssäkerhet i handläggningen av ett asylärende. Med anledning av dessa motsättningar och brister är huvudsyftet att framarbeta förslag till åtgärder eller nya regler som förstärker den enskildes rättssäkerhet i asylärendet.