Inom skadeståndsrätten finns det huvudsakligen tre olika skadetyper: personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada. Ren förmögenhetsskada är en ekonomisk skada som uppkommer utan samband med person- och sakskada, enligt 1:2 SkL. Enligt huvudregeln 2:2 SkL ska en brottslig gärning ha gjorts, för att skadeståndsersättning för ren förmögenhetsskada ska utgå. Huvudregeln stämmer dock inte överens med hur HD har dömt i flera rättsfall, och flera skadeståndsersättningar har utgått när någon brottslig gärning inte har ägt rum. Uppsatsen tydliggör vid vilka tillfällen samt vilka faktorer som har varit avgörande, för att skadeståndsersättning för ren förmögenhetsskada har utgått. Det tas fram genom ett antal rättsfall som redogörs i uppsatsen. Det gemensamma för alla rättsfall, har varit att HD gått ifrån huvudregeln samt att det har varit utomobligatoriska förhållanden. Vidare behandlas huruvida köpare och en besiktningsmans förhållande ska tolkas, när de inte har haft ett avtalsförhållande. Besiktningsmannens ansvar och möjligheten till att friskriva sig från ansvar kommer att undersökas. Uppsatsen tydliggör vilka rekvisit som är viktiga gällande skadeståndsersättning för ren förmögenhetsskada vid utomobligatoriska förhållanden. Det ges även ett förslag på hur dagens 2:2 SkL skulle kunna revideras.