1 |
Examensarbete inom pulverbågsvetning : Påverkan på mekaniska egenskaper vid svetsning med olika vågformerThunander, Eric January 2019 (has links)
Vid pulverbågssvetsning med växelströms inställning kan man ändra växelströmmens våg så att den är på den negativa strömsidan större delen av tiden. Det man inte vet när vågformen ändras är vilken påverkan det har på materialets mekaniska egenskaper. Påverkan på materialets mekaniska egenskaper testades genom att ett prov svetsades som referens med likström och tre prov svetsades med växelström med olika vågformer. Testerna som tas på de svetsade provbitarna är slag- och dragprov samt hårdhetsprovning och frametsnig av macroprov för verifiering av svetsfogen. Tre serier med fem slagprov samt två dragprov tas ut och testas på varje bit. Det som resultaten visar är att den värmepåverkade zonen (SAW) inte har påverkats av de olika vågformer, offset och balans utan att slagsegheten och den statiska hållfastheten varit samma som de resultat som referensproven har haft.
|
2 |
Waveform agility for robust radar detection and jamming mitigation / Vågformsagilitet för robust radardetektion och störningsundertryckningHällgren, Karl-Johan January 2021 (has links)
In this report metrics for jamming resistance and radar performance of waveform sets are described and developed, and different sets of waveforms are optimized, evaluated and compared. It is shown that without additional processing or PRI jitter, waveform sets can reach jamming resistance a few dB worse than what is provided by PRI jitter alone, and together with PRI jitter a few dB better. Waveforms with better jamming resistance tend to have worse range sidelobes and Doppler tolerance, but show less structure in their spectrograms, suggesting better LPI properties. The Doppler tolerance metric is new, as well as the comparative analysis of waveform sets on multiple metrics including jamming resistance. / Radar är fundamentalt i modern krigsföring. Med en radar kan man avfyra vapen från säkra avstånd och med precision mäta in mål. En radarstörare har som mål att förhindra en radar från att mäta in sitt mål. Då radarn fungerar genom att sända ut specifikt modulerade radiovågspulser och lyssna efter ekot från omgivningen kan störaren förhindra detta genom att antingen sända mycket starkt brus, eller genom att sända radiovågspulser med samma specifika modulation. Den senare metoden kallas för DRFM-störning, där förkortningen står för Digitalt RadioFrekvens-Minne, vilket antyder att störaren kan minnas radarns modulation och själv använda den. Om radarn använder en ny modulation (eng: waveform) för varje puls kan störaren inte använda modulationen den minns från förra pulsen utan måste vänta på att nästa puls träffar den innan den kan repetera pulsen, vilket begränsar dess störförmåga. Denna rapport tänker sig att radarn har en begränsad uppsättning av modulationer att byta mellan, och undersöker olika sådana uppsättningar och bedömer och jämför dem på olika mått av radarprestanda och störtålighet. Radioprestandamåtten inkluderar hur mycket förstärkning och hur fin upplösning man får av modulationen, hur väl modulationen kan hantera mycket snabba mål, och hur stora "sidolober" som uppstår runt starka mål. Sidolobsfenomenet är jämförbart med det optiska fenomenet där små men ljusstarka saker på natten kan se ut att ha en ljus halo eller ljusa utstrålningar runt sig. Störtålighetsmåtten kvantifierar hur distinkta de olika modulationerna i radarns uppsättning är, och på så vis hur väl radarn kan urskilja en modulation från de andra, tillsammans med hur liten sannolikheten är att störaren lyckas välja just den modulation vi kommer använda till nästa puls. Resultaten visar att metoden av modulationsbyten kan ge nästan lika stor störtålighet som en välkänd metod, PRI-jitter, ger själv och något högre i kombination med den metoden. Bättre störtålighet visas gå hand i hand med sämre mått på radarprestanda, men mindre strukturerade spektrogram vilket antyder att de kan vara svårare att upptäckas av radarspanare. Försämringen i måtten på radarprestanda innebär inte nödvändigtvis en lika stor försämring i faktisk radarprestanda, då sidoloberna tar an en brusartad karaktär vilket leder till praktiska fördelar gentemot de vanliga fixa sidoloberna.
|
3 |
Correction of Radial Sampling Trajectories by Modeling Nominal Gradient Waveforms and Convolving with Gradient Impulse Response Function / Korrektion av radiella samplingstrajektorier genom modellering av nominella gradientvågformer och faltning med gradientimpulsresponsfunktionKim, Max, Belbaisi, Adham January 2019 (has links)
There are several reasons for using non-Cartesian k-space sampling methods in Magnetic Resonance Imaging (MRI). Such a method is radial sampling, which includes the advantage of continuous coverage of the k-space center which results in higher robustness to motion. On the other hand, radial imaging does have some limitations that must be considered. The method is more sensitive to gradient imperfections, such as eddy currents and gradient delays, resulting in inconsistencies between the nominal and actual gradient waveforms. This leads to distortions in the sampling trajectory, also called trajectory errors, yielding reconstructed images with artifacts caused by the gradient imperfections. The aim of this project was therefore to implement a method that takes these errors into account and perform a correction of the trajectory errors to yield images with reduced artifacts. Various methods have been proposed for correction of the gradient errors, some more effective than others. The method implemented in this project was based on the gradient impulse response function (GIRF) which characterizes the gradient system responses. When GIRF was acquired, the actual gradient waveforms played-out during the imaging measurement could be predicted by first modeling the nominal gradient waveforms and then performing a convolution with the corresponding GIRF for each gradient axis. The imaging experiments involved measurements on two different resolution phantoms and in-vivo measurements to note possible differences in correction performance. The used pulse sequences for imaging were FLASH and bSSFP. The results showed that the applied method using GIRF did reduce the artifacts caused by gradient imperfections in the reconstructed images taken with the FLASH sequence. On the other hand, the results for the bSSFP sequence were not as successful due to incomplete modeling of the gradient waveforms. The conclusion to be drawn is that the GIRF-correction does adequately compensate for the trajectory errors when using a radial sampling trajectory for the FLASH sequence and hence yield images with almost eliminated artifacts. A suggestion for future work would be to further investigate the bSSFP sequence modeling to obtain better bSSFP-images. / Det finns flera anledningar till att använda icke-Kartesiska k-space samplingsmetoder i magnetisk resonanstomografi. En sådan metod är radiell sampling, som har fördelen att kontinuerligt samla in mätdata från mittpunkten av k-space, vilket resulterar i lägre rörelsekänslighet under bildtagningstillfället. Radiell sampling har dock begränsningar som måste tas i beaktande, som gradient imperfektioner och gradientfördröjningar. Dessa leder till förvrängningar i samplingspositioneringen i k-space, även känt som trajektoriefel, vilket ger upphov till artefakter vid bildrekonstruktion. Syftet med projektet är att korrigera för dessa trajektoriefel så att den rekonstruerade bilden innehåller färre artefakter. Olika metoder har föreslagits för korrektion av gradientfel. Metoden som användes i detta projekt baseras på gradient impulsresponsfunktionen (GIRF), som karaktäriserar gradient systemet. För att estimera de verkliga samplingspositionerna i k-space beräknades de förvrängda gradientvågformerna efter varje mätning. Detta gjordes genom att först modellera de nominella gradientvågformerna och därefter utföra en faltning med GIRF. De utförda experimenten under projektets gång bestod av bildtagning av två fantomer och ett antal in-vivo mätningar för att identifiera eventuella skillnader i de rekonstruerade bilderna. Pulssekvenserna som användes under projektet var FLASH och bSSFP. Resultaten visade att GIRF-korrektionen reducerade artefakter orsakade av gradient imperfektioner i de rekonstruerade bilderna tagna med FLASH-sekvensen. Erhållna resultat med bSSFP-sekvensen var å andra sidan inte lika lyckade på grund av inkomplett modellering av gradientvågformerna. Slutsatsen som kan dras är att GIRF-korrektionen kompenserar för trajektoriefel i radiell sampling för FLASH-sekvensen och ger rekonstruerade bilder där artefakterna nästan eliminerats. Ett förslag för framtida arbeten är att vidare undersöka modelleringen av bSSFP-sekvensen för att erhålla bättre bilder.
|
Page generated in 0.0494 seconds