Aim This study aimed to evaluate the effectiveness of the Van Beek activator in treating Class II malocclusions in the university student clinic, and to identify factors influencing treatment success. Additionally, a qualitative assessment was conducted to evaluate the quality of the recorded orthodontic journals by the students of the clinic and to rate the degree of adherence to the policy-clinic template. Material and method Data from 229 patients who had their treatment finished within the years 2012-2022 at the university clinic, including in-house and referred patients, were collected and analysed using SPSS. Results The orthodontic journals maintained a high quality, while following annotations for check-ups and end of treatment varied in quality. The success rate of Van Beek treatments was approximately 69%, which is comparable to previous studies done at the university clinic. The degree of patient cooperation was found to be significantly associated with treatment outcome, with patients who showed excellent cooperation achieving the pre-set treatment aims more frequently. Referred patients showed a higher degree of cooperation and better treatment outcomes compared to in-house patients, possibly due to a higher treatment need and more serious response to the treatment. Conclusion The Van Beek activator was found to be effective in reducing overjet, as previously reported in functional appliance studies. Overall, the study highlights the importance of patient motivation and cooperation in achieving successful orthodontic treatment outcomes. Further studies are needed to evaluate the long-term effectiveness of the Van Beek activator and to confirm the findings of this study. / Syfte Syftet med studien var att utvärdera effektiviteten av van Beek-aktivatorn vid behandling av postnormalt bett på Malmö universitets studentklinik, och att identifiera faktorer som påverkar lyckandet av behandling. Utöver det utfördes även en kvalitetsgranskning av de utförda behandlingarna för att utvärdera kvalitén på studenternas ortodontijournalanteckningar och följsamheten till journalmallen vid start av behandling. Material och metod Data från totalt 229 patienter, både remitterade och interna, som avslutade sina behandlingar på studentkliniken mellan år 2012–2022, samlades in och analyserades med hjälp av SPSS. Resultat Ortodontijournalanteckningarna höll en hög kvalitet, medan anteckningar för kontroller och avslutande av behandlingar varierade i kvalitet. Lyckandefrekvensen för van Beek-behandlingar var ca 69%, vilket är jämförbart med tidigare utförda studier på studentkliniker. Graden av kooperation visade sig vara signifikant associerad med behandlingsresultat, där patienter med utmärkt kooperation uppnådde behandlingsmålen i högre grad än övriga patienter. Remitterade patienter koopererade bättre än interna patienter och uppnådde i större utsträckning lyckade behandlingsresultat, möjligtvis på grund av ett större behandlingsbehov och en mer seriös respons på behandling. Slutsats Van Beek-aktivatorn var effektiv vid minskning av HÖB, som tidigare rapporterats i studier på avtagbara tandställningar. Studien belyser vikten av patienters motivation och kooperation för att uppnå lyckade behandlingsresultat. Ytterligare studier behöver utföras för att utvärdera den långsiktiga effektiviteten av Van Beek-aktivatorn, samt att bekräfta fynden i studien.

Syfte: Syftet med denna studie var att utvärdera följsamheten och förändringen i det horisontella överbettet hos patienter som behandlas med en van Beek-aktivator, under det första behandlingsåret, genom att jämföra två rekommenderade användningstider; 8 timmar och 12 timmar. Material och metod: Totalt 20 patienter, 9 flickor och 11 pojkar, med en medelålder på 10,0 år, ingick i undersökningsmaterialet. Samtliga patienter diagnosticerades med en Angle Class II-bettavvikelse, och behandlades med en van Beek-aktivator. Patienterna delades slumpmässigt in i två grupper med olika rekommenderade användningstider; 8 timmar och 12 timmar. Följsamhetsnivån mättes med hjälp av TheraMon®, en mikrosensor, inbäddad i aktivatorn. Följsamheten, det horisontella och det vertikala överbettet registrerades efter 3, 6, 9 och 12 månader. Resultat: I båda grupperna observerades en minskning av både det horisontella och vertikala överbettet. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan 8- och 12-timmarsgruppen för reduktion av överbetten. Följsamheten var däremot bättre i 8-timmarsgruppen under hela 12-månadersperioden.Slutsatser: En rekommenderad användningstid på 8 timmar per dag visade en högre nivå av följsamhet än 12 timmar, i den aktuella studien. Ingen klinisk signifikant skillnad i behandlingseffekt upptäcktes mellan 8-timmars och 12-timmars rekommenderad användningstid. Följsamhetsnivån är högre under de första 6 månaderna av en behandling och minskar sedan mellan 6-12 månader. / Aim: The aim of this study was to evaluate the adherence and the changes in overjet among patients treated with the van Beek activator during the first year, comparing two wear-time prescriptions; 8 hours and 12 hours. Materials and methods: The study sample consisted of 20 patients, 9 girls and 11 boys, with a mean age of 10.0 years. All patients were diagnosed with a class II malocclusion and were treated with the van Beek activator. The patients were randomized into two groups with different wear-time prescriptions; 8 hours and 12 hours. The level of adherence was measured with the aid of TheraMon®, a microsensor embedded in the activator. The adherence, overjet and overbite were recorded after 3, 6, 9 and 12 months of treatment. Results: In both groups, a reduction of both overjet and overbite was observed. There was no significant difference between the 8- and 12-hour group for overjet and overbite reduction. The adherence, on the other hand, was better in the 8-hour group during the whole 12-month period. Conclusions: A wear-time prescription of 8 hours per day displayed a higher level of adherence than 12 hours in the present trial. No clinically significant differences in treatment effects were detected between an 8-hour and 12-hour wear-time prescription. The level of adherence is higher during the first 6 months of a treatment and is then reduced between 6-12 months.