Enligt rådande normer ska det substantiviska huvudordet i nominalfraser som inleds med båda eller vardera stå i bestämd form. Syftet med den här studien är att undersöka om det verkar pågå en förändring vad gäller de här konstruktionerna, och vilka principer som i så fall verkar styra förändringen. Min hypotes är att utvecklingen går mot en högre acceptans av substantiv i obestämd form i dessa fraser, och att meningens formalitetsgrad och det kontextuella eller naturliga parförhållandet för huvudordets referenter skulle kunna vara faktorer som påverkar språkkänslan. Genom en elektronisk enkät har jag samlat in bedömningar från informanter i tre olika åldersgrupper, 20–30 år, 50–60 år och 70 år eller äldre, av meningspar innehållande konstruktionerna med båda och vardera, där det substantiviska huvudordets speciesform var det enda som skilde meningarna i paret åt. Resultatet visade att det med stor sannolikhet håller på att ske en förändring med båda konstruktionerna mot en högre acceptans av och preferens för obestämd form av substantivet efter båda och vardera, varav förändringen för vardera är längst gången. Formalitet verkar spela roll för de yngre när det kommer till meningarna med båda och för de äldre när det kommer till meningarna med vardera. I båda fallen innebär ökad formalitetsgrad högre acceptans av obestämd form.