Vårt syfte är att undersöka på vilket sätt pedagoger använder det verbala samspelet som verktyg i sin undervisning med utgångspunkt i dialoger. Olga Dysthe och Lev Semjonovitj Vygotskij som är två forskare, betonar båda vikten av dialogens förekomst i klassrummet. I vår studie har vi valt att lägga stor tyngd på dessa forskare, då de enligt oss har spelat en avgörande roll för dagens aktuella pedagogik. Vi har valt att använda oss utav två kvalitativa metoder, observation och intervju. Observationerna skedde i fyra klasser med elever i årskurs fem, det vill säga barn som är 11-12 år samt en intervju med en av klassernas pedagoger. Vi kompletterade undersökningen med ytterligare tre pedagogers skriftliga enkätsvar. Undersökningarna genomfördes i två klasser på en central skola i en större stad samt i två klasser i en byskola belägen utanför staden. Vårt resultat visar att pedagogernas ambitioner att skapa dialoger i klassrummet, inte alltid överensstämmer med det som sker i praktiken. Vi kom i vår undersökning fram till att samtalsstrukturen i storstadskolan till stor del bestod av lärarstyrda monologer, medan det i byskolan i stor utsträckning förekom dialoger. Vi kunde vidare konstatera att det val av samtalsstruktur som pedagoger valde att använda sig av, hörde ihop med om pedagogen använde sig av autentiska eller ickeautentiska frågor. De autentiska frågorna gav eleverna möjlighet till diskussion och reflektion vilket forskning visar är viktiga moment i barns inlärningsprocess (Dysthe, 1995; Vygotskij, 1999).