Introduktion: Hyalint brosk består av kondrocyter inbäddade i ett extracellulärt matrix som täcker alla kroppens synoviala leder. I dag är skador på hyalint brosk ett folkhälsoproblem med begränsade behandlingsmöjligheter. Mesenkymala stamceller har i flertalet studier visat sig vara en lovande kandidat för framtida behandling av broskskador, eftersom dessa kan differentiera till broskproducerande kondrocyter. Modern behandling av broskskador innefattar odling av patientens egna kondrocyter eller stamceller för att sedan återföra dem till broskskadan. För att göra detta effektivt behöver optimering av odlingsförhållanden för aktuella celler utföras. Syfte: Att undersöka tillväxt hos kondrocyter samt mesenkymala stromaceller från benmärg i varierande odlingsförhållanden, detta med avseende att utvärdera vilka tillsatser som mest gynnar cellernas viabilitet och proliferation. Material & Metod: Framtagning av kondrocyter och mesenkymala stromaceller från benmärg i denna studie utfördes på överblivet ortopediskt material från en individ. Cellerna kollagenasbehandlades innan de odlades ut i ett standardmedium under tre veckor. Därefter odlades de i närvaro av olika tillsatser under sex dagar. Cellernas viabilitet mättes genom relativ fluorescens med CellTiter-Blue® reagens medan proliferationen mättes genom cellräkning med flödescytometri. Resultat: Det fanns en signifikant skillnad (ANOVA, p<0,05) mellan minst två tillsatser inom grupperna för viabilitetsanalys samt cellräkning för både kondrocyter och benmärgderiverade mesenkymala stromaceller (BMMSC). Kondrocyterna som odlades i närvaro av fetalt bovint serum (FBS) hade högre proliferation och viabilitet än de celler som odlades i frånvaro av FBS. FBS i kombination med insulin-transferrin-selen (ITS) och kondrocytfaktorerna (KF) dexametason, prolin, insulin samt transforming growth factor beta hade störst positiv effekt på proliferationen. Vidare visade Minimum Essential Medium α med tillsats av FBS 10 % ha störst effekt, av den panel som undersöktes, på både viabilitet och proliferation hos BMMSC. Slutsats: FBS i kombination med ITS och KF hade störst stimulerande effekt på proliferation hos kondrocyter. Val av standardmedium hade större betydelse än tillsats av faktorer vid odling av BMMSC in vitro. / Introduction: Articular cartilage consists of chondrocytes and covers all the synovial joints in the body. Articular cartilage injuries are today a public health issue with limited orthopedic treatments. Mesenchymal stem cells have shown to be a promising candidate for future treatment of articular cartilage injuries due to their many abilities. Modern treatment of cartilage damage involves cultivation of the patient´s own chondrocytes and stem cells. To make this treatment as effective as possible the culture conditions for chondrocytes and stem cells must be optimized. Aim: To study cell growth in chondrocytes and mesenchymal stromal cells from bone marrow in varying culture conditions, this regarding to evaluate the most optimal culture conditions for cell viability and proliferation. Method: Cell extraction in this study was performed on leftover orthopedic material. The cells were treated with collagenase and then cultured in a standard medium for three weeks before they were cultured in presence of various factors for six days. Cell viability was measured by relative fluorescence while proliferation was measured by cell counting. Result: There was a statistically significant difference (ANOVA, p<0,05) between at least two additives within the groups for viability analysis and cell count for both chondrocytes and bone marrow-derived mesenchymal stromal cells (BMMSC). The chondrocytes cultured in presence of fetal bovine serum (FBS) had a higher proliferation and viability compared to the cells cultured in the absence of FBS. FBS in combination with insulin-transferrin-selenium (ITS) and the chondrocyte factors (CF) dexamethasone, proline, insulin and transforming growth factor beta had the biggest impact on proliferation. Minimum Essential Medium α with FBS 10% additive showed positive effects on both viability and proliferation of BMMSCs. Conclusion: FBS in combination with ITS and CF had a good effect on the proliferation of chondrocytes. The choice of standard medium seems to have a more important role than growth factor additive when studying BMMSCs expansion in vitro.

Pancreatic ductal adenocarcinoma (PDAC) is a highly lethal form of cancerwith very few available treatment options of which none has great effect.Cancer cells and stromal cells such as stellate cells which exist in abundancein PDAC interact by crosstalk, resulting in a tumorigenic collective response.With the help of a previously developed 3D co-culture spheroid model theeffect of a CRISPR/cas9 knockout of the cellular communication cetworkfactor 1 (CCN1) gene together with gemcitabine (GEM) treatment has beeninvestigated in terms of Panc1 cell viability and gene expression. Spheroidsconsisting of wild-type and knockout cell lines, each identified by westernblots were cultured, imaged and treated. Viability assays and RNA extractionfollowed by PCR showed that the viability of the cancer cells in the spheroidswere higher for the cells with CCN1 knockout. Cancer cells were also coculturedwith stellate cells with the goal of investigating the effect of thecellular crosstalk on chemoresistance. / Pankreatisk duktal adenokarcinom (PDAC)  är en ytterst dödlig form av cancermed få tillgängliga behandlingsalternativ, varav ingen är särskilt effektiv.Cancerceller och stromala celler så som de stellatceller som rikligt förekommeri PDAC interagerar med varandra genom överhörning, vilket leder till en effektsom hjälper tumören att proliferera. Effekten av en CRISPR/cas9 knockoutav genen CCN1 tillsammans med behandling med gemcitabin vad gällercellviabilitet och genuttryck studerades med hjälp av en tidigare utveckladfleratig sfäroidmodell. Sfäroider, bestående av vildtypceller och knockoutcellerlinjersom identifierades med western blots, odlades, fotades och behandlades.Viabilitetstester och extraktion av RNA följt av PCR visade att viabilitetenav cancerceller i sfäroiderna var högre för de celler som var knockout.Cancerceller samodlades även med stellatceller med målet att undersökaeffekten av cellernas överhörning på motståndet mot kemoterapi.