Denna kandidatuppsats syftar till att genom en litteraturstudie redogöra för problematiken med isbildning på vindkraftverkens rotorblad samt redogöra för vilka metoder som finns dels för att förhindra isbildning och dels för att avhjälpa befintlig isbildning på vindkraftverkens rotorblad. Slutligen görs en jämförelse där ekonomiska, tekniska och praktiska aspekter diskuteras och analyseras för att avgöra vad som är mest fördelaktigt; att förebygga eller att avhjälpa isbildning på vindkraftverkens rotorblad. Litteraturstudien visar att de största problemen med isbildning på vindkraftverkens rotorblad är produktionsförluster, ökade ljudnivåer, minskad livslängd på komponenter samt säkerhetsrisker. De metoder som litteraturen nämner för avisning är elektriska värmesystem, värmekanaler, tryckluft, svartmålade rotorblad, kemikalier, flexibla rotorblad, aktiv pitchning, avisning med hjälp av helikopter, elektromagnetiskt inducerade vibrationer och ultraljud. Gällande metoder för att förebygga isbildning anger litteraturstudien elektriska värmesystem, varmluftskanaler, luftskikt, ytbeläggning, kemikalier och mikrovågor. Av dessa är alltså elektriska värmesystem, varmluftskanaler samt kemikalier att ses som både metoder för avisning och som förebyggande mot isbildning. Vad som ur ett ekonomiskt, tekniskt och praktiskt perspektiv är mest fördelaktigt; att förebygga eller avhjälpa isbildning är inte möjlig att svara på ur ett generellt perspektiv. Enligt litteraturstudien är detta beroende av ett flertal parametrar på den aktuella platsen för vindkraftverken. Däribland hur många dagar med nedisning som platsen uppskattas ha per år, vilken svårighetsgrad nedisningen förväntas ha samt vilka vindresurserna på platsen är.