Syftet med denna studie var att genom intervjuer beskriva olika betingelser som motiverar män att söka hjälp för sitt våldsutövande i nära relationer samt beskriva olika betingelser som är avgörande för om man fullföljer den planerade behandlingen eller inte. Den tredje frågeställning var om de här beskrivningarna kunde ge idéer om vilka behandlingsinslag som bidrar till att män fullföljer behandlingen som syftar till att man slutar använda våld. Tre män intervjuades tre gånger under sin behandling, det vill säga i början, i mitten och i slutet av behandlingen. Intervjuerna genomfördes under sammanlagt sex månader. Intervjuerna följde en intervjuguide och var halvstrukturerade. Gemensamt för alla tre män som är avgörande för att de söker hjälp och fullföljer sin behandling är när de upplevde att deras våldshandlingar fick allvarliga konsekvenser både för sig själva och för sin omgivning. En annan avgörande motiverande faktor för dessa män var att de upplevde att gruppledarna för behandlingsgruppen gav utrymme för allas berättelser. Männen uttrycker att de får ett utrymme för att själva reflektera över den situation som de befinner sig i utan en alltför styrande, kontrollerande attityd från gruppledarna. Detta förhållningssätt från gruppledarna verkar stärka männens motivation till att fortsätta behandlingen och därmed göra förändringen möjligt.  Mötet med de andra deltagarna är en central motivationsfaktor för att genomföra behandlingen. Känslan att man inte är ensam, att man delar med sig av sina egna erfarenheter, att man känner igen sig, att se värre konsekvenser för andra deltagare är viktiga faktorer i förändringsarbetet. Motivationen verkar vara motorn eller drivkraften i själva förändringsarbetet. Denna undersökning pekar i riktning att motivationen verkligen är en dynamisk och föränderlig process som påverkas av många olika komponenter, inte minst i relation till andra människor.

This paper addresses the question of whether individual delinquent behaviour, or criminogenic risks that lead to it, can be reduced for convicted violence offenders with personality disorder, using the newly developed offence-oriented therapeutic program TERČ ("TARGET"). If so, how will these changes manifest in the recidivism rate, and how they will reflect the personality characteristics of inmates. TARGET was first systematically applied within a special treatment unit for prisoners with mental and behavioral disorders in Liberec Remand Prison in 2008. It is based on selected elements of the Ambulant intensive program (AIP) from Switzerland. A total of 100 convicts were entered TARGET from 2008 to 2015. 65 individuals completed the program successfully, and 57 were released again. The already released graduates of TARGET re-offended within 12 months in 10.4%. Of all admitted TARGET participants, a total of 30.2% either relapsed or failed during the program since 2009. Graduates showed positive, statistically significant changes in the monitored areas of life satisfaction, emotional stability, insight, self-control and aggression, while on scales representing personality disorder no positive, statistically significant effect was observed. For later re-offending prisoners, the changes were...