This thesis contributes to a development of a method for rheological characterization of microfibrillated cellulose. The intended use of the method is to be able to distinguish between different grades of microfibrillated cellulose. The method that was developed had preparation procedure of suspensions, pH, dry content and conductivity as well as measuring geometry and measuring sequence in mind. The method resulted in using a propeller mixer for sample preparation and the most suitable properties of the samples for comparison of different qualities of microfibrillated cellulose was evaluated to be pH 8 with a dry content of 2.0 wt% and a conductivity of 110 µS/cm. The rheology of the microfibrillated cellulose suspensions was examined by using a dynamic rotational rheometer and a splined bob and cup (C25G/PC25G). The complex viscosity from amplitude sweeps is used as the parameter to distinguish between different grades of 2 wt% microfibrillated cellulose suspensions. At 1.0 wt% the pH of the suspensions appeared to have a very small impact on the results from rheological measurements while an increased conductivity of the suspensions resulted in an increased complex viscosity. The dry content dependency appeared to be exponential in the range of 0.5 to 3.0 wt% and it was thus easier to distinguish between different grades of microfibrillated cellulose when the dry content is 2.0 wt% compared to 1.0 or 1.5 wt%.

Vid SSAB Europé i Luleå produceras höghållfaststål. För att uppnå sådan kvalité måste renligheten i stålet vara god i hela processen. Risken att få förhöjda värden av exempelvis vanadin efter LD-processen vid deoxidationssteget, då medföljande vanadininhållande slagg som återreduceras till stålet är hög. Det finns olika system som jobbar för att förhindra medföljande slagg vid tappning av LD-konvertern. På SSAB i Luleå används IR-kamera för att identifiera slagg vid tappning och en mekanisk slaggstoppare som blockerar tapphålet samt tvingar flödet tillbaka in i konvertern med hjälp av kvävgas. Ett annat möjligt system att använda skulle kunna vara slaggens viskositet, då en högviskös slagg skulle fungera som en vortexinhibitor och därigenom reducera mängden medföljande slagg. Målet med examensarbetet har varit att undersöka sena tillsatsers påverkan av medföljande slagg, där de sena tillsatserna syftar till att öka viskositeten på slaggen genom att skapa fasta partiklar. I daglig drift görs ingen uppskattning av mängden medföljande slagg eller hur sena slaggtillsatser påverkar detta. Genom slaggprovtagning samt stålprover innan och efter tappning av LD-konvertern kan en massbalans göras av mängden medföljande slagg. Beräkningsämnena som passade bäst i denna studie var kisel och vanadin, två ämnen som oftast återfinns endast i slaggen. Utifrån resultatet av proverna visade sena tillsatser inte ha någon påverkan av mängden medföljande slagg. Ingen påvisad skillnad av viskositetsberäkningarna kunde kopplas till de sena tillsatserna, där beräkningarna gjordes i FactSage. Studien visade att sena tillsatser inte har den önskade effekten på medföljande slagg som man tidigare trott och skulle kunna tas bort helt. Detta för att reducera kostnaderna för tillsatser och deponi. Slaggen fick flytegenskaper redan vid 72% andel fasta partiklar och en temperatur på 1379°C. Vid LD-processen har slaggen 8% andel fasta partiklar och temperatur på 1739°C. Detta påvisar att det blir praktiskt omöjligt att styva upp slaggen i LD-processen med hjälp av sena tillsatser. / SSAB Europé in Luleå produce high-strength steel. To reach this quality the purity must be good in the whole process. There is a risk to get a high value of for example vanadium in the steel after the LD-process at the deoxidations step. The carried-over slag from the LD-process has a high content of vanadium that may reduce back to the steel from the deoxidation agent.  Several process systems work to reduce the amount of carried-over slag at LD-converter. At SSAB in Luleå this system is an IR-camera that is used for detecting carried-over slag at the tapping of the converter and a mechanical slagblocker that block the tapping jet and blow back the slag using nitrogen.  Another possible system could be to use the slag viscosity. High viscous slag will work like a vortex inhibitor and reduce the amount of carried-over slag. The goal of this master thesis is to study late additives impact of the amount of carried-over slag, there the purpose of the late additives is to increase the viscosity of the slag through solve in solid particles.  In the daily operations SSAB doesn´t do an estimate of the amount of carried-over slag or how the late additives affect carried-over slag. By conducting slag and steel sampling before and after tapping the LD-converter a mass balance can be used to calculate the amount of carried-over slag. The base of the mass calculation that fit beast in this study was silicon and vanadium. Two substances that often occurs in the slag. From the results of the samples, the late additive didn´t do any impact on the amount of carried-over slag. No impact of the viscosity calculation could connect to the amount of carried-over slag. The calculation has been done in FactSage. The study shows that late additive don´t have any impact on the amount of carried-over slag and that is why it should be avoided. This could decrease the cost of additive and landfill. The slag gets flow properties as early as 72% share solid particles and temperature at 1379°C and in the LD-process the slag had 8% share solid particles and temperature at 1739°C. This shows that it´s practically impossible to stiff up the slag in the LD-process with help of late additive.

Hot melt adhesives (HMA) are a class of adhesives that, unlike solvent-or waterborne counterparts, do not contain organic solvents or other carriers, and are produced and subsequently applied in a molten state. The main components of HMA are polymers, tackifying resins, and a plasticiser. HMA offer a more environmentally friendly option of adhesive materials.  This study was undertaken to investigate the performance of plasticisers based on renewable resources in HMA. Historically, mineral oil-based plasticisers have been used with great success in HMA formulations, offering a performance benchmark. This work selected suitable alternatives from renewable resources, ranging from fully renewable to fully conventional compositions. During the production stage, the compatibility of such plasticisers with the rest of the HMA formulation was studied while rheological methods were used to investigate the impact of different plasticisers on the properties of the final HMA. Adhesive properties were also assessed by loop tack and peel tests on polyethylene terephthalate (PET) and stainless steel (SS) substrates.   It was shown that some of the studied materials from renewable resources could offer a suitable component in the design of a biobased plasticiser, whose performance matched conventional plasticisers, while the ratio of the biobased fraction was up to 70 % and possibly even higher. The findings of this work show the potential of biobased alternatives in making HMA with a higher degree of sustainability. / Smältlim är en klass av lim som, till skillnad från lösningsmedels-eller vattenburna motsvarigheter, inte innehåller organiska lösningsmedel eller andra bärare, och som produceras och appliceras därefter i smält tillstånd. Huvudkomponenterna i HMA är polymerer, klibbgivande hartser och en mjukgörare. smältlim erbjuder ett mer miljövänligt alternativ för limmaterial. Denna studie genomfördes för att undersöka prestandan hos mjukgörare baserade på förnybara resurser i HMA. Historiskt har mineraloljebaserade mjukgörare använts med stor framgång i HMA-formuleringar, vilket ger ett prestandariktmärke. Lämpliga alternativ valdes ut från förnybara resurser, allt från helt förnybara till helt konventionella kompositioner. Under produktionsstadiet studerades kompatibiliteten av sådana mjukgörare med resten av smältlimsformuleringen medan reologiska metoder användes för att undersöka olika mjukgörares inverkan på egenskaperna hos det slutliga limmet. Vidhäftningsegenskaperna utvärderades också genom loop tack test och peel test på polyetylentereftalat (PET) och rostfritt stål (SS) substrat. Det visades att en del av de studerade materialen från förnybara resurser kunde erbjuda en lämplig komponent i designen av en biobaserad mjukgörare, vars prestanda matchade konventionella mjukgörare, medan förhållandet mellan den biobaserade fraktionen var upp till 70 % och möjligen ännu högre. Resultaten av detta arbete visar potentialen hos biobaserade alternativ för att göra HMA med en högre grad av hållbarhet.