The exceptional wear resistance and work hardenability, place Hadfield steel as one of themost important materials for manufacturing cast components used in the mining, crashing,drilling, and excavation industries. In all metallic alloys used for component casting, themechanical properties are highly influenced by the microstructure of the material. Castcomponents with finer microstructural characteristics are known to present bettermechanical properties and reduced risk of defects when compared with components witha coarser microstructure. A reduced grain size in Hadfield steel can increase the strengthof the material up to 30% and reduce the risk of porosity formation during solidification.The practice of adding selected compounds or alloying elements in a metal melt to modifyand refine the microstructure is called inoculation. It is currently one of the trendingmethods utilized in light-metal alloys and cast-iron components production but has not,yet, gained adequate acceptance in the steel casting industry because researchers have notbeen able to find proper inoculants.The main objective of this work is to investigate the qualitative and quantitativecharacteristics of the by-products of deoxidation of Hadfield steel that remain in thematerial after solidification and their positive or negative effect on the coarseness of thefinal as-cast microstructure. This type of research can help to identify the type of particlesor alloying elements that are most effective for refining the microstructure of austeniticsteels and pave the way for developing new or improving conventional deoxidation andinoculation processes that will, in turn, result in the improvement of the properties of thecomponent.The precipitation of particles and the as-cast grain size are studied in aluminum andtitanium deoxidized Hadfield steel samples acquired under pilot scale experimentalconditions. In the first part of this work, the qualitative and quantitative characteristics ofparticles such as type, morphology, composition amount and size are identified. Thesequence of precipitation is established. A model for predicting particle size and growth isdeveloped. The experimental results are compared against thermodynamic equilibriumcalculations and the precipitation mechanisms for each type of particles are described. Inthe second part, the as-cast grain size of samples with varying deoxidation treatments ismeasured. Then, the grain-size is correlated with certain particle characteristic and theparticles are ranked according to their ability to refine the microstructure. The particledisregistry with austenite is calculated and compared to the experimentally acquiredranking. / Hadfieldstålen exceptionella slitstyrkan och deformationshårdnande har gjort dessa till ettav de viktigaste materialen för tillverkning av gjutna komponenter som används inomgruv-, kross-, borr-och gruvindustrin. I alla metallegeringar som används för tillverkningav gjutna komponenter styrs de mekaniska egenskaperna av materialets mikrostruktur.Gjutna komponenter med fin mikrostruktur presentera bättre mekaniska egenskaper ochminskad risk för defekter jämfört med komponenter med grov mikrostruktur. En minskadkornstorlek i Hadfieldstål kan öka materialets hållfasthet upp till 30% och minska riskenför porositetsbildning vid stelning.Tillsatsning av spårämnen eller legeringselement i en metallsmälta för att modifiera ochförbättra mikrostrukturen kallas ympning. Denna metod används i lättmetaller och vidtillverkning av gjutjärnskomponenter, men har ännu inte fått acceptans i stålindustrineftersom forskningen inte har funnit effektiva kärnbildare att användas som ympmedel.Huvudsyftet med detta arbete är att undersöka kvalitativa och kvantitativa egenskaper hosde desoxideringsprodukter som skapas under tillverkningen av Hadfield stål och hur deunder och efter stelning påverkar mikrostrukturens grovlek. Arbetet syftar till att identifierapartikeltyper och legeringselement som är effektiva för att förfina den austenitiskamikrostrukturen och bana väg för utveckling nya och förbättra desoxiderings- ochympningsprocesser som i sin tur kommer att resultera i en förbättring av den gjutnakomponentens egenskaper.Partiklarnas utskiljning och materialet resulterande kornstorlek studerades i aluminiumochtitan-desoxidiserade Hadfieldstål, tillverkade i pilotskala. Den första delen av dettaarbete var att identifiera kvalitativa och kvantitativa egenskaper hosdesoxidationspartiklar, som typ, morfologi, sammansättning och storlek.Utskiljningssekvensen fastställdes. En modell för att förutsäga partikelstorlek och derastillväxt utvecklades. De experimentella resultaten jämfördes med termodynamiskajämviktberäkningar och utskiljningen för varje typ av partikel beskrevs. I den andra delenstuderades kornstorleken och hur denna varierade desoxideringsbehandlingen. Därefterkorrelerades kornstorleken med partikeltyp och dess karaktäristika och rangordnades efterderas förmåga att förfina mikrostrukturen. Partiklarnas kristallografiska missanpassningmot austenitens kristallstruktur beräknades och jämfördes med experimentellt fastställdarangordningen. / InDeGrainS I

In this study, the zwitterionic monomer [2-(methacryloyloxy)ethyl] dimethyl-(3-sulfopropyl) ammonium hydroxide (SBMA) was polymerized in a controlled manner by reversible addition-fragmentation chain transfer (RAFT) polymerization. The SBMA was also polymerized by atom transfer radical polymerization (ATRP) but in a less controlled manner why ATRP was discarded for further use in the study. The RAFT polymerized p(SBMA) was end-group modified through aminolysis forming a thiol end-group. The zwitterionic polymers have considerable anti-fouling properties and could be of use in contact lenses to prolong the wear-time. Model contact lens hydrogel substrates were synthesized, through free radical polymerization, consisting of 1/3 of silicone monomer, 2/3 of dimethyl acrylamide (DMA) and small percentages of glycidyl methacrylate (GMA) and ethylene glycol dimethacrylate (EGDMA) cross-linker. These had poor mechanical strength and could only be used to explore the effect of surface chemical modification. The p(SBMA)-thiol was ‘graftedto’, by applying thiol-epoxide ring-opening, at a free radical polymerized co-polymer consisting of DMA and GMA indicating that this could work for the model hydrogel surfaces. / I denna studie polymeriserades den zwitterjoniska monomeren [2- (metakryloyloxi) etyl] dimetyl (3-sulfopropyl) ammoniumhydroxid (SBMA) på ett kontrollerat sätt genom ”reversible additionfragmentation chain transfer” (RAFT) polymerisation. SBMA polymeriserades också genom “atom transfer radical polymerization" (ATRP) men på ett mindre kontrollerat sätt varför ATRP då förkastades för vidare användning i arbetet. p(SBMA) blev ändgruppsmodifierad genom aminolys som då bildade en tiol ändgrupp. Zwitterjoniska polymerer kan vara bra för att förhindra tillväxt av biofilmer/beläggningar och kan därför bidra till att användningstiden för kontaktlinser kan förlängas. Modellytor baserade på hydrogel framställdes genom friradikalpolymerisation, med syfte att efterlikna en kontaktlins. Modellmaterialet består av 1/3 av silikoninnehållande monomer, 2/3 av dimetylakrylamid (DMA) och små mängder glycidylmetakrylat (GMA) samt etylenglykoldimetakrylat (EGDMA) som tvärbindare. Dessa modellytor hade dålig mekanisk hållfasthet och kunde endast användas för att utvärdera effekterna av ytmodifiering. Genom att använda tiol-epoxi ring-öppning utav p(SBMA)-tiol på en sam-polymer bestående av (DMA) och (GMA) indikerade detta att "ympning-till" skulle kunna fungera för hydrogels modellytorna.