Föreliggande studie är en kvantitativ undersökning av sambandet mellan ICAP teorin och återfallsbrottslighet i the Cambridge Study in Delinquent Development. Syftet med studien är att undersöka om det existerar ett signifikant samband mellan långsiktig antisocial potential (AP) respektive kortsiktig AP och risken för återfall, samt vilken effekt AP har på återfall. Studien är ett försök till att öka kriminologisk kunskap samt identifiera riskfaktorer för återfall, speciellt om långsiktig och kortsiktig AP kan användas för att förutsäga återfall i brott. Begreppet antisocial potential är baserad på David Farringtons ICAP teori om sambandet mellan AP och brottslighet och fungerar som ett försök att identifiera och utvärdera vilka individuella riskfaktorer som kan förutsäga återfall. Återfall mäts i variabeln officiellt återfall. För att mäta långsiktig AP respektive kortsiktig AP skapas variabler bestående av föräldrars äktenskap, äldre syskons brottslighet, familjestorlek, brottslighet bland vänner, koncentration, rastlöshet, alkohol samt droger. Resultaten visar på ett samband mellan hög långsiktig AP och officiellt återfall i brott samt mellan hög kortsiktig AP och officiellt återfall i brott. Variablerna föräldrars äktenskap, äldre syskons brottslighet och brottslighet bland vänner visar sig öka risken för officiellt återfall vid hög långsiktig AP medan sannolikheten för officiellt återfall ökar vid hög kortsiktig AP och variablerna koncentration, rastlöshet samt droger oberoende av förekomsten av hög långsiktig AP. Studiens konklusion är att resultaten ej stödjer att ICAP teorin som helhet kan användas som prediktor för officiellt återfall i brott då hög AP även existerar inom gruppen som ej återfallit i brott. / The present study is a quantitative study of the relationship between ICAP theory and recidivism in crime in the Cambridge Study in Delinquent Development. The purpose of the study is to investigate whether there is a significant correlation between long-term antisocial potential (AP) and short-term AP and the risk of recidivism, as well as the effect of AP on recidivism. The study is an attempt to increase criminological knowledge as well as identify risk factors for recidivism, especially if long-term and short-term AP can be used to predict recidivism in crime. The term antisocial potential is based on David Farrington's ICAP theory about the relationship between AP and crime and serves as an attempt to identify and evaluate which individual risk factors can predict relapse. Relapse is measured in the variable “official recidivism”. To measure long-term AP and short-term AP, variables are created consisting of parental marriage, criminal older siblings, family size, crime among friends, concentration, restlessness, alcohol and drugs. The results show a link between high-long-term AP and official recidivism in crimes, as well as between high short-term AP and official recidivism in crimes. The variables parental marriage, criminal older siblings and crime among friends increase the risk of official recidivism at high long-term AP while the probability of official recidivism increases at high short-term AP amongst the variables restlessness and drug regardless of the existence of high long-term AP. The conclusion of the study is that the results do not support that the ICAP theory as a whole can be used as a predictor for official recidivism in crimes, as the high AP also exists within the group that has not relapsed in crimes.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-144495 |
| Date | January 2017 |
| Creators | Nissander, Linn |
| Publisher | Stockholms universitet, Kriminologiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds