Bakgrund: Samarbete mellan olika vårdenheter rymmer många olika svårigheter och utmaningar från geografisk distans till skilda arbetssätt, rutiner och journalsystem samt olika individer. Tidigare studier har visat att samarbetet fungerar bättre om personalen känner varandra. Uppföljning i öppenvården efter inläggning är viktig inte minst med tanke på den då kraftigt ökade suicidrisken. Det finns få studier som undersökt hur sjuksköterskor upplever samarbetet och vad som är hämmande och främjande för detta. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av samarbete mellan vuxenpsykiatrisk öppenvård och heldygnsvård Metod: Datainsamling gjordes genom semistrukturerade intervjuer av tio sjuksköterskor, fem från varje vårdkontext. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I resultatet framkom att när man kände varandra i öppen- och heldygnsvården upplevdes samarbetet fungera bra, det var lättare att ha en dialog och komma fram till gemensamma lösningar. Det fanns ett behov av att informera varandra om respektive område, vilka möjligheter, resurser och begränsningar som fanns. Det kunde vara svårt för öppenvården att erbjuda snabb återbesökstid efter utskrivning och man önskade mer framförhållning för att planera in detta. Sjuksköterskorna i öppenvården upplevde det enkelt att få tag på kollegorna i heldygnsvården men omvänt var upplevelsen den motsatta. Att använda digitala system upplevdes smidigt förutsatt att alla inblandade var aktiva i systemet. Slutsats: Att känna varandra är den enskilt största faktorn för ett välfungerande samarbete och därmed något som bör tas i beaktande för samtliga medarbetare i psykiatrin. Det finns en vilja och strävan efter att arbeta för och utveckla samarbetet. / Bakgrund: Samverkan mellan olika vårdenheter innehåller många olika svårigheter och utmaningar från geografiskt avstånd till olika arbetssätt, rutiner och journalsystem samt olika individer. Tidigare studier har visat att samarbete fungerar bättre om personalen känner varandra. Uppföljning i öppenvården efter inläggning är viktigt, inte minst med tanke på den då kraftigt ökade risken för självmord. Det finns få studier som har undersökt hur sjuksköterskor upplever samarbete och vad som hämmar och främjar detta. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors upplevelse av samverkan mellan vuxenpsykiatrisk öppenvård och slutenvård Metod: Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med tio sjuksköterskor, fem från varje vårdkontext. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultaten visade att när man kände varandra i öppenvården och slutenvården upplevdes samarbetet fungera bra, det var lättare att ha en dialog och komma fram till gemensamma lösningar. Det fanns ett behov av att informera varandra om varje område, vilka möjligheter, resurser och begränsningar som fanns. Det kunde vara svårt för öppenvården att erbjuda snabba återbesök efter utskrivning, och mer framförhållning önskades för att planera detta. Sjuksköterskorna i öppenvården hade lätt för att få tag på kollegorna i slutenvården, men omvänt var upplevelsen den motsatta. Att använda digitala system upplevdes smidigt förutsatt att alla inblandade var aktiva i systemet. Slutsats: Att känna varandra är den enskilt största faktorn för ett väl fungerande samarbete och därmed något som bör beaktas för alla medarbetare inom psykiatrin. Det finns en vilja och ambition att arbeta för och utveckla samarbetet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-119172 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Eliasson, Fredrik, Kassai Knezevic, Tina |
| Publisher | Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0022 seconds