Svensk lagstiftning är inte teknikneutral och har inte framtagits för att omfatta komplexa lösningar som exempelvis AI-system. Det innebär bland annat att det inte är specifikt reglerat hur ansvarsfördelningen ska ske vid skador som uppkommit i utomobligatoriska situationer i vilka skada orsakats av AI. För utomobligatoriska skador av detta slag tillämpas i dagsläget huvudsakligen skadeståndslagen (1972:207) och produktansvarslagen (1992:18). Komplexiteten som ett AI-system innefattar gör det svårt att tillämpa reglerna i dessa lagar fullt ut eftersom det kan vara utmanande att urskilja vilken del av AI-systemet som orsakat den faktiska skadan. Det föreligger i skrivande stund ett förslag om införande av en AI-förordning, EU-kommissionens förslag till förordning om harmoniserade regler för AI (2021/0106(COD)), vilket är ämnat att förtydliga ansvaret vid framtagande av framförallt högrisk AI. AI-förordningen har delvis sin grund i Europaparlamentets resolution om en skadeståndsordning för artificiell intelligens (2020/2014(INL)). Resolutionen är ämnad att uppmuntra till införande av gemensamma regler för skadestånd och är inriktad på skador orsakade av högrisksystem. Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida ytterligare reglering, likt den som föreslagits i AI-förordningen och resolutionen, krävs för att rättsläget avseende utomobligatoriska situationer där AI orsakat sakskada ska bedömas vara klart, tydligt och förutsebart. Utöver detta är syftet även att utreda vad dessa föreslagna regleringar innebär för företag som arbetar med AI och huruvida det framgår hur företagen kan gå tillväga för att efterleva regleringarna. För att uppfylla syftet med uppsatsen behandlas såväl AI-förordningen som resolutionen ingående i aktuella delar och såväl remissvar avseende AI-förordningen som kommentarer av dagens rättsläge analyseras. För att ge en inblick i avsaknaden och inverkan av teknikneutral lagstiftning presenteras, trots att den avser inomobligatoriska förhållanden, även i skadeståndsrelevanta delar Regeringens proposition 2021/22:85 - En ny konsumentköplag i vilken digitala produkter inarbetats. Avslutningsvis dras slutsatser avseende uppsatsens huvudsakliga frågeställning huruvida EU-kommissionens förslag till förordning om harmoniserade regler för AI och Europaparlamentets resolution om en skadeståndsordning för artificiell intelligens är tillfredställande för att uppnå ett klart, tydligt och förutsebart rättsläge avseende ansvarsfördelningen i utomobligatoriska förhållanden vid sakskada orsakad av AI. Den slutliga bedömningen är att förslagen inte enskilt eller i samspel uppfyller önskemålet om ett klart, tydligt och förutsebart rättsläge. Inte heller anses dagens rättsläge uppfylla detta, vilket lämnar utrymme för ytterligare granskning av ansvarsfördelningen. Således upplevs inte regleringarna erbjuda ett erforderligt underlag vid sakskador orsakade av AI i utomobligatoriska förhållanden.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:liu-184647 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Kylesten, Celia |
| Publisher | Linköpings universitet, Affärsrätt |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds