På pediatriska akutvårdsavdelningar vårdas barn mellan 0-18 år med skilda behov. Dödsfall är ovanliga men när de sker ställs vårdare inför utmaningar. Det döende barnets specifika behov tillgodoses oftast av både de naturliga och de professionella vårdarna där vårdandet blir en balansgång mellan att lindra och att bota. Syftet med denna deskriptiva, induktiva studie var att beskriva professionella vårdares upplevelse och erfarenhet av att vårda döende barn på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Metoden var kvalitativ, där djupintervjuer analyserades med vägledning av Giorgis beskrivning av det fenomenologiska förhållningssättet. I resultatet visar sig fenomenet att vårda vara avhängigt förtroendefulla och ärliga relationer där närvaron präglas av medkänsla, lyhördhet, mod och respekt. Vårdares självkännedom är avgörande för vårdandet och inverkar på närvaron. Barnets döende beskrivs som orättvist och svårt att tala om. När närvaron i vårdandet upplevs hotad och när vårdare känner sig otillräckliga eller ibland även tvingas avstå, enligt dem, väsentliga vårdhandlingar, uppstår ett vårdarlidande. Vårdares behov av stöd från kollegor och föräldrar klargörs, där detta stöd upplevs stärka vårdandet samt ge de professionella vårdarna personlig och yrkesmässig växt. I framtida forskning behöver innebörden i begreppet närvaro ytterligare utredas samt de nära anhörigas upplevelser och erfarenheter av barnets sista levnadstid på en pediatrisk akutvårdsavdelning.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:vxu-1680 |
Date | January 2007 |
Creators | Furingsten, Lovisa |
Publisher | Växjö universitet, Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds