Return to search

Ambulanspersonalens erfarenheter av att vårda barn : En litteraturstudie

Bakgrund: Ambulanspersonal är ofta de första som träffar en sjuk patient. De huvudsakliga uppgifterna är att bedöma, behandla och transportera patientsäkert. När barn är akut sjuka vittnar tidigare studier om att ambulanspersonal känner mer stress än om patienten var vuxen. Det finns ett oklart kunskapsläge gällande vad ambulanspersonal har för erfarenheter av att vårda barn. Syfte: Syftet är att utforska ambulanspersonalens erfarenheter av att vårda barn. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes eftersom metoden ansågs relevant för att belysa erfarenheter av problemområdet utifrån ett kvalitativt synsätt. Genom en systematisk sökning i tre databaser påträffades tolv artiklar som kunde besvara syftet. Meningsenheter kodades och tematiserades med en tematisk analys. Resultat: Det skapas en osäkerhet hos ambulanspersonalen till följd av bristande interaktion med barn och bristande praktisk träning. Kommunikation med barn och närstående upplevs även obekvämt till följd av bristande interaktion. Osäkerheten genomsyrar ambulanspersonalens arbetsuppgifter, särskilt vid läkemedelsdosering då oron att orsaka vårdskada är stor. Ambulanspersonal har nytta av sin förförståelse eftersom det bidrar det till ökad riskmedvetenhet, dock kan den även orsaka oro för komplikationer. Slutsats: Oavsett vilken sjukdom som barnet drabbas av finns det en oro hos ambulanspersonal. Oron grundas i det upplevda emotionella värdet barn har, men om barnet är kritiskt sjukt ökar oron. Enligt ambulanspersonal grundas de negativa erfarenheterna av bristande träning och interaktion med barn. / Background: Ambulance personnel are often the first one to meet a sick patient. The main tasks are to assess, treat and transport the patient safely. When children are acutely ill, previous studies show that ambulance personnel feel more stress than if the patient was an adult. There is a vague state of knowledge regarding previous knowledge of interaction with children between ambulance personnel.  Aim: The aim is to explore the ambulance personnel experiences of caring for children. Method: A systematic literature study was conducted because the method was considered relevant to illuminate the experiences of the problem area from a qualitative point of view. Through a systematic search in three databases, twelve articles were found that could answer the purpose of this study. Sentence units were coded and thematized with a thematic analysis. Results: An uncertainty is created among the ambulance personnel as a result of lack of interaction with children and lack of practical training. Communication with children and relatives is also experienced as inconvenient due to lack of interaction. The uncertainty permeates the ambulance personnels tasks, especially with drug dosage as there is a great concern about causing healthcare injuries. Ambulance personnel benefit from their pre-understanding because it contributes to increased risk awareness as well as a subsequent worry of complications. Conclusion: Regardless of the disease that the child suffers from there will be a concern among ambulance personnel. The anxiety is based on the perceived emotional value of the child, but if it's critically ill the anxiety increases. According to ambulance staff, the negative experiences are based on a lack of pediatric training and interaction with children.

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:lnu-111263
Date January 2022
CreatorsGlad, Karl-Emil, Petersson, Fanny
PublisherLinnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap (HV)
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageEnglish
TypeStudent thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text
Formatapplication/pdf
Rightsinfo:eu-repo/semantics/openAccess

Page generated in 0.0029 seconds