Syfte: Att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att omhänderta pediatriska traumapatienter med fokus på prioriteringar, beslutsfattande, behandlingsriktlinjer (beslutsstöd) samt uppföljning av patientfall. Metod: Kvalitativ intervjustudie med beskrivande och utforskande design. Urvalet bestod av åtta ambulanssjuksköterskor, sju män och en kvinna, med tre till 16 års erfarenhet inom yrket. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I mötet med barn inom ambulanssjukvården har ambulanssjuksköterskans eget föräldraskap och barnets föräldrar en betydelse. Praktiska och mentala förberedelser samt ett gott bemötande är viktigt. Att prioritera och bedöma barn är svårt då det föreligger anatomiska/fysiologiska och psykologiska skillnader. Bedömningen grundar sig på A-E principen och kräver erfarenhet, övning och utbildning. Beslutsfattandet grundar sig på den prioritering och bedömning som gjorts. Aktuella beslutsstöd (behandlingsriktlinjer) upplevs olika tillfredställande. Låg frekvens av barntrauman leder till svårigheter i att upprätthålla kompetens. Uppföljning är önskvärt och behovet är stort men förhindras av bl.a. sekretess. Ytterligare förbättringsområden som påtalats var bristande utrustning samt svårigheter i att administrera läkemedel till barn. Slutsats: Regelbunden teoretisk utbildning samt praktisk scenarioövning fodras. Behandlingsriktlinjerna bör ses över i avseende på innehåll/relevans, rekommenderade läkemedelsdoser önskas. Skattningsinstrument för bedömning av barn är önskvärt. Verksamheten bör även se över anställdas behov och önskemål avseende uppföljning av specifika patientfall samt aktuella tillvägagångssätt för detta / Aim: To explore Swedish ambulance nurses´ experiences of caring for pediatric trauma patients regarding priorities, decision making, treatment guidelines and patient follow-up. Method: A qualitative interview study with a descriptive/explorative design. Eight ambulance nurses participated, seven men and one woman. The participants’ experience of the ambulance service ranged from three to 16 years. Data was analyzed with qualitative content analysis. Results: The respondent´s own parenthood and the child´s parents affect the nurse. Practical and mental preparation and a good attitude are important. To prioritize a child is difficult because of anatomical/physiological and psychological differences. The assessment is based on the A-E principle and requires experience, practice and education. Decisions are based on priority and assessment. Various degrees of satisfaction were expressed regarding current treatment guidelines. A low frequency of child traumas leads to difficulties in maintaining expertise. Desired follow-up is prevented by professional secrecy. Other issues that emerged were lack of equipment and difficulties in administrate drugs to children. Conclusion: Regular theoretical education and practical scenario exercise are required. Treatment guidelines should be reviewed in terms of content/relevance; recommended drug dosages are required. Pediatric assessment scales are desired. Procedures for nurses´ follow-ups of specific patient cases should also be reviewed.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-155732 |
| Date | January 2011 |
| Creators | Gunnarsson, Sandra |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0024 seconds