Syftet med denna uppsats är att undersöka hur socialtjänsten i Umeå kommun arbetar med hemmasittande ungdomar i åldern 16-21 år och deras familjer. Hur socialtjänsten kommer i kontakt med en hemmasittare, som inte har skolplikt samt hur de arbetar med den enskilde individen och dennes familj och vilka aktörer de samverkar med. För att få kunskap inom området har vi tagit del av forskning, rapporter och böcker. Detta har kompletterats med fem intervjuer på verksamheter som arbetar och möter gruppen hemmasittare. Aktuell och tillgänglig forskning beskriver hemmasittare som en komplex och svårdefinierad grupp. Fenomenet hemmasittare finns över hela världen men definitionen av gruppen skiljer sig åt. Gemensamt är att det handlar om ungdomar som spenderar större delen av sin tid hemmavid. Det som också framkommer är att hemmasittare är en grupp som kräver tålamod, flexibilitet och nytänkande från de professionella aktörerna som möter dem. Det krävs täta uppföljningar i arbetet och det är viktigt att man som professionell hittar förhållningssätt i sitt arbete för att skapa hållbarhet både gentemot sig själv som gentemot familjen. Arbete med hemmasittande ungdomar bör ses i ett långsiktigt perspektiv. Det kräver mycket tid, vilket det inte alltid finns utrymme till, varför det också ställer krav på samverkan.
Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:umu-124793 |
Date | January 2016 |
Creators | Lindström, Jessica, Raske, Rebecca |
Publisher | Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete |
Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
Language | Swedish |
Detected Language | Swedish |
Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
Format | application/pdf |
Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds