Av artikel 6 Europakonventionen (EKMR) följer att den som är anklagad för brott har rätt att vara tyst och inte belasta sig själv. På så sätt tillgodoses den enskildes intresse av att inte behöva medverka till utredningen av den egna brottsligheten. Samhället har å andra sidan ett intresse av att rättskipning och lagföring sker effektivt så att straffsystemets brottspreventiva syfte upprätthålls. Ett sätt att säkerställa att så sker är att upprätta verktyg som lockar den enskilde, utredningsincitament, till att medverka i utredning av det egna brottet. Ett exempel i gällande rätt utgörs av 29:5 p 5 BrB som ger rätten möjlighet att utdöma ett lindrigare straff vid utredningsmedverkan. Beslut om strafflindring tas i dessa fall vid huvudförhandling av rätten. I betänkandet Stora brottmål – nya processrättsliga verktyg framfördes förslag om att införa möjlighet för åklagaren att fatta beslut redan under förundersökningen om att utfästa ett högsta straff i utbyte mot den enskildes utredningsmedverkan. Förslaget lades fram i svensk rätt år 2019 men har inte föranlett proposition. En utfästelse om ett högsta straff förutsätter att den misstänkte och åklagaren har en överläggning under förundersökningen där den misstänkte informeras om möjligheten att ingå en sådan överenskommelse med åklagaren. Utfästelsebeslutet innebär att åklagaren yrkar på ett straff som, likt ett tak, förhindrar rätten att utdöma svårare påföljd än åklagaren yrkat. Idén om utfästelsebeslut innebär därmed att (1) en överenskommelse kan ske mellan den misstänkte och åklagaren under förundersökningen samt att (2) det av åklagaren fattade beslutet om utfästelse binder rätten likt ett tak. Utredningsincitament och övriga förfaranden som syftar till att effektivisera den straffrättsliga processen är tillåtna förutsatt att de är förenliga med rätten till en rättvis rättegång, artikel 6. En analys av det rättsliga utrymme konventionen ger den svenska lagstiftaren är därmed nödvändig. Detta arbete behandlar rätten att vara tyst och rätten att inte belasta sig, artikel 6. Dessa garantier aktualiseras vid utfästelsebeslut då det förutsätter en överläggning mellan den enskilde och åklagaren i syfte att informera den enskilde om möjligheten och sondera terräng för överenskommelse. Utredningsmedverkan vid utfästelsebeslut resulterar således, till skillnad från medverkan enligt 29:5 p 5, i att den enskilde i större utsträckning försätts i en förhandlingsposition gentemot åklagaren. Den förändring förslaget innebär på det straffrättsliga området föranleder även ett behov att se hur ändringen passar in i det befintliga straffsystemet.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-446051 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Grubeck, Stephanie |
| Publisher | Uppsala universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0021 seconds