Return to search

Man måste ju vara alldeles säker om man ska anmäla

<p>Syftet med min uppsats är att fördjupa mig kring hur personalen på några förskolor resonerar kring sin skyldighet att anmäla när de misstänker att ett barn far illa. Utifrån detta vill jag förstå om personalen upplever några svårigheter med anmälningsplikten, för att därmed känna</p><p>till vilka dessa svårigheter kan vara.</p><p>Utifrån detta syfte har jag formulerat om följande frågeställning:</p><p>*Vilka eventuella hinder eller problem kan uppstå i samband med anmälningsplikten</p><p>vid misstanke om att ett barn far illa?</p><p>Genom att använda mig av den kvalitativa forskningsmetoden lyckades jag samla in empiriskt material från förskolepedagoger på fem olika förskolor. Jag genomförde sammanlagt 5 kvalitativa intervjuer, varav tre av dem består av gruppintervjuer och två enskilda. Efter insamlingen och bearbetningen av det insamlade materialet kom jag fram till att vissa teorier</p><p>skulle kunna tillämpas för att ge en förklaring och ett svar på min frågeställning. Jag har använt mig av tre olika sociologer för att besvara min frågeställning. Erwing Goffmans teori</p><p>kring olika roller, framträdande och team har jag använt mig av för att förklara hur mina informanter måste förhålla sig till sin roll som förskolepedagog och även hur de arbetar som ett team när de har ett gemensamt intresse om barnen. Vidare använder jag mig av Anthony</p><p>Giddens teori kring de abstrakta systemen för att klargöra hur de olika myndigheterna, som t.ex. socialtjänsten fungerar i förhållande till förskolorna. Därefter tar jag upp två av Beverly Skeggs begrepp, dissimulering och disidentifikation för att förklara hur man ibland förnekar eller tar avstånd från något som verkar hotande. Resultatet från intervjuerna visar om att det</p><p>finns många hinder och problem som gör det svårt för personalen på de olika förskolorna att anmäla när de misstänker att ett barn far illa, rädsla för att konfrontera föräldrarna, man vill ha ”bevis” för att anmäla t.ex. blåmärken, anmälningar som rinner ut i sanden, många gånger känns det meningslöst att anmäla en andra gång, bristande kunskap om hur man ska upptäcka</p><p>barnen, personalen blir själva utsatt för hot och trakasserier och får ingen professionell hjälp i samband med detta.</p>

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:hh-1128
Date January 2008
CreatorsShala, Suzana
PublisherHalmstad University, School of Social and Health Sciences (HOS), Högskolan i Halmstad/Sektionen för Hälsa och Samhälle (HOS)
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, text

Page generated in 0.0019 seconds