Bakgrund Inom den svenska akutsjukvården påbörjas hjärt- och lungräddning på ungefär 10 000 personer per år, men ändå överlever bara 600. Hjärtat är ett centralt organ gällande upprätthållandet av liv. Vid ett hjärtstopp förlorar kroppen sin funktion att upprätthålla funktioner som är förenliga med liv. Närstående är ofta närvarande under återupplivningen. Sjuksköterskans ansvar vid hjärtstopp innefattar att påbörja hjärt- och lungräddning samtidigt som hon ska ta hand om närstående. Syfte Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att närvara vid hjärt- och lungräddning inom akutsjukvård. Metod Studien genomfördes som en icke systematisk litteraturöversikt. Datainsamlingen utfördes idatabaserna PubMed och CINAHL complete samt via manuell sökning. Efter kvalitetsgranskning inkluderades 15 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Dessa analyserades genom en integrerad analys och sammanställdes i en matris. Resultat Litteraturöversiktens resultat visade på att upplevelsen av att närvara under hjärt- och lungräddning var fördelaktig för närståendes psykiska hälsa samt utvecklingen i deras sorgeprocess. Valet om att få närvara uppgavs vara en stor del av närståendes delaktighet. Slutsats Närståendes upplevelser av att närvara under hjärt- och lungräddning uppgavs till största del vara positiv och väckte känslor som lättnad. Men även känslor som ovisshet, brutalitet och våld belystes. Det visade sig att närstående som inte fick möjlighet att närvara utvecklade i större grad symtom på PTSD än hos de som närvarade. Kunskap och förståelse för närståendes reaktion eller handlingar kan öka kompetensen hos all vårdpersonal samt att om kompetensen stärkt kan närståendes upplevelse i sin helhet bli mer positiv. / Background In Swedish emergency health care, an approximate of 10 000 people are subject to cardiopulmonary resuscitation each year, but still only 600 people survive. The heart is a central organ for maintaining life. During a cardiac arrest the body loses its ability keep the vital functions working properly. The relatives of the patient often witness the resuscitation. The nurse's responsibility for cardiac arrest permits her to begin cardiopulmonary resuscitation while also taking care of relatives. Aim The aim was to describe the relatives' experiences of witnessing cardiopulmonary resuscitation in emergency care. Method The study was conducted as a non- systematic literature review. The data was collected in databases PubMed and CINAHL complete and with a manual search. After quality scrutiny, 15 articles of both qualitative and quantitative approach were included. These were analyzed through an integrated analysis and compiled into a matrix. Results The results of the study showed that the experience of being present during a cardiopulmonary resuscitation had a positive effect on the mental health of the relative attending, as well as the grieving process. The choice to be present at this difficult moment was stated to be a large part of the relative’s participance. Conclusions Relatives' experiences of being present during cardiopulmonary resuscitation were largely evaluated as positive and aroused feelings as relief. But also emotions such as uncertainty, brutality and violence were illuminated. It was found that relatives who were not able to witness developed more symptoms of PTSD than those who witnessed. Knowledge and understanding of the reaction or handling of relatives can increase the competence of all health care professionals and to compete intensely, the tasks of the relatives as a whole can be more positive.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:shh-3637 |
| Date | January 2020 |
| Creators | Hellberg, Ebba, Ryberg, Elin |
| Publisher | Sophiahemmet Högskola, Sophiahemmet Högskola |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | English |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0089 seconds