Bakgrund: Hjärt- och lungräddning innebär att hjärtkompression och inblåsningar ska utföras vid ett hjärtstopp. Läkare kan besluta att HLR ej ska utföras vid hjärtstopp. Beslutet ska tas i samråd med en annan legitimerad sjukvårdspersonal samt med patient och närstående om möjligt. Efter beslut är taget ska information delges patient och närstående. Tidigare studier har visat på olika uppfattningar mellan läkare, sjuksköterska och patient om när diskussion önskas gällande Ej HLR-beslut och om information om beslut delges. Mycket begränsad vetenskap finns gällande Ej HLR-beslut på akutmottagning. Syfte: Studiens syfte var att undersöka om sjuksköterskor och läkare anser att de involverade och informerade patienter och närstående i ett Ej HLR-beslut och vem som tog initiativet till att diskutera ett Ej HLR-beslut på akutmottagningen. Metod: Kvantitativ tvärsnittsstudie genom webbenkät till akutmottagningar på tre större sjukhus. Av 475 tillfrågade deltog 133 (28 %) personer i studien, 70 sjuksköterskor (52 %) och 64 läkare (48 %). Resultat: Hälften av deltagarna ansåg att patient och närstående involverades och informerades om Ej HLR-beslutet. Läkare ansåg i större utsträckning än sjuksköterskor att de samrådde med annan läkare innan beslut fattades och fler specialistsjuksköterskor än grundutbildade sjuksköterskor ansåg att sjuksköterskor tog initiativ till diskussion gällande Ej HLR-beslut. Slutsats: Patienter och närstående informeras och involveras i olika grad gällande Ej HLR-beslut på akutmottagning vilket missgynnar vårdrelationen. Lagar och riktlinjer följs inte alltid vilket resulterar i att vården inte bedrivs jämlikt. Specialistsjuksköterskans kompetens kan öka patienternas involvering och dialogen mellan yrkeskategorierna. Ytterligare forskning krävs för fördjupad kunskap gällande Ej HLR-beslut på akutmottagning. / Background: Physicians can decide that cardiopulmonary resuscitation [CPR] should not be performed if a cardiac arrest occurs, called do-not-resuscitate [DNR] order. DNR orders must be made in consultation with another licensed healthcare professional and with patient and relatives if possible. After a DNR order, information must be provided to the patient and relatives. Previous studies show different perceptions between physicians, nurses and patients about when a DNR discussion is desired. There are limited studies regarding DNR orders in the emergency department. Aim: Aim of this study was to investigate whether nurses and physicians believe they involved and informed patients and relatives in a DNR order and who took the initiative to discuss DNR orders in the emergency department. Method: Quantitative cross-sectional study through a survey in three emergency departments. Of 475 respondents 133 (28 %) participated in the study, 70 nurses (52 %) and 64 physicians (48 %). Results: Half of the participants considered that the patient and relatives were involved and informed about the DNR order. Physicians considered they consulted with another physician before a DNR order more than nurses. Advanced nurses considered that nurses took a greater initiative to discuss DNR orders. Conclusion: A variation of information and involvement for patient and relatives in DNR orders disadvantages the care relationship. Laws and guidelines are not always followed, and care is not conducted equally. Advanced nurse's competence can increase patient involvement and dialogue between nurses and physicians. Further research is required regarding DNR orders in the emergency department.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-448324 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Friberg, Camilla, Zarins, Johanna |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för medicinska vetenskaper |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0019 seconds