Under de senaste åren har flera länder som förbundit sig till den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna mottagit kritik för att deras domstolar bland annat inte längre kan anses som självständiga och att vissa beslut inte är överklagbara. Detta är överträdelser av bland annat artikel 6 i Europakonventionen som reglerar rätten till en rättvis rättegång. I svensk nationell rätt finns en lagtext som kritiserats för sin utformning, 13 kap. 15 § plan- och bygglagen. Lagtexten som behandlar vem som har rätt att överklaga ett beslut om startbesked har av flera ansetts inte vara förenligt med Europakonventionen. I detta arbete har syftet varit att analysera hur nationell rätt förhåller sig till Europakonventionen vid överklagande av startbesked för Attefallsbyggnader. Vidare har syftet varit att utreda och försöka finna vilka kriterier som Mark- och miljööverdomstolen lagt till grund för sina domar, i målen som rör rätten att överklaga startbesked för Attefallsåtgärder. Syftet har även varit att presentera de lege ferenda, det vill säga en möjlig ny utformning av lagen. Arbetet har utförts med hjälp av rättsvetenskaplig metod och de primära rättskällorna som använts har varit lagtext, Europakonventionen, förarbeten och domar från både nationell domstol och Europadomstolen. I arbetet har jag funnit att svensk lagstiftning strider mot Europakonventionen i och med utformningen av lagtexten som explicit exkluderar andra än sökande och anmälare att överklaga ett beslut om startbesked. Arbetet visar dock på att individer i praktiken kan ta vara på sina civila rättigheter som Europakonventionen erbjuder, ändock via en onödigt lång och för alla inblandade parter osäker rättsprocess. Vid studerandet av domar om frågan kan få specifika kriterier pekas ut, dock kan en viss linje urskönjas för hur bedömningarna görs, bland annat kan rågrannar anses ha en högre ställning än andra grannar. Med detta resultat har jag lämnat ett förslag på förbättring av lagens utformning, de lege ferenda. Förslaget jag presenterar ger grannar och andra sakägare rätten att överklaga beslut om startbesked om det rör 2 kap. 9 § plan- och bygglagen, alltså om det rör en betydande olägenhet för den klagande. Betydande olägenhet kan till exempel vara förlorad utsikt, intrång på egen fastighet, värdeminskning med flera. Beslutet skulle inte föregås av grannehörande, varför delgivning av beslutet inte skulle behövas enligt PBL. Beslutet publiceras i post och inrikes tidningar och grannar och sakägare för meddelande om att beslut fattats, de skulle därefter ha 4 veckor på sig att inkomma med en överklagan
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-42075 |
| Date | January 2023 |
| Creators | Törnstrand, Love |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Juridik |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0025 seconds