Sammanfattning Den palliativa vården karaktäriseras av en värdegrund med ledorden empati, närhet, helhet och kunskap. Syftet med värdegrunden är att främja individens livskvalitet, lindra lidande och erbjuda ett existentiellt stöd i livets slut. Grunden för en god personcentrerad vård bygger på att relation mellan vårdare, patient och närstående främjas samt att bli lyssnad på och sedd som person. Existentiell smärta är vanligt förekommande hos patienter i palliativt skede som känslor av ensamhet, isolering, meningslöshet, separation och dödsångest. Patienten ger uttryck av behov att bli bemött med respekt, empati och inte bli övergiven av sin vårdgivare. Flera studier har påvisat brister där sjukvården inte kan definiera och förstå existentiella behov. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors perspektiv på att arbeta med existentiell smärta hos patienter i palliativt skede. Metoden som valdes för studien var en litteraturöversikt för att undersöka kunskapsläget inom området. Databaserna CINAHL complete, PubMed, PsycINFO samt SweMed+ genomsöktes systematiskt med valda sökord vilket resulterade i att 16 artiklar identifierades som svarade mot studiens syfte utifrån valda urvalskriterium. Resultatet visade att sjuksköterskor såg ett ansvar för att skapa en god relation och kommunikation till patient och närstående, i arbetet med existentiell smärta hos patienter i palliativt skede. Viktiga komponenter för en fördjupad relation var tid, tajming, närvaro och visad empati. Lyhördhet hos sjuksköterskan sågs som viktigt för att kunna tolka och lindra patientens existentiella smärta. Många sjuksköterskor såg arbetet som meningsfullt i de situationer då de kände att de lindrade patientens existentiella smärta. Arbetet innebar känslomässig involvering och i en del situationer var balansen mellan distans och närvaro svårt att identifiera. Arbetet öppnade även upp för reflektion kring livet och döden. En del sjuksköterskor beskrev arbetet med existentiell smärta hos patienten som för mödosamt och såg det inte som deras uppgift att sitta ner och prata om döden. Sjuksköterskorna saknade verktyg för att kunna handla och hantera i olika situationer med existentiell smärta hos patienten. Slutsatsen i föreliggande studie var sjuksköterskors möten med patienter med existentiell smärta i palliativt skede ser olika ut då varje människa är unik med olika behov och resurser. Arbetet med existentiell smärta hos patienter involverade sjuksköterskan känslomässigt och balansen mellan närvaro och distans var svår att identifiera. Mer utbildning, diskussion och träning i att bemöta existentiell smärta behövs för att stärka sjuksköterskor i deras arbete med patienten i palliativt skede. / Abstract Palliative care is characterized by a foundation of values with the catchwords empathy, holism and knowledge. The purpose of the values is to promote the individual's quality of life, alleviate suffering and offer an existential support in the end of life. The foundation for a good person-centered care is based on the relationship between caregiver, patient and next of kin are being promoted and being listened to and seen as a person. Existential pain is common in patients in palliative phase such as loneliness, isolation, meaninglessness, separation and death anxiety. The patient gives the expression of needs to be met with respect, empathy and not be abandoned by his caregiver. Several studies have demonstrated the gaps where the health care system can't define and understand the existential needs. The aim of the study was to describe the nurses' perspectives on working with existential pain in patients in the palliative phase. The method chosen for the study was a literature review to examine the state of knowledge in the field. The databases CINAHL complete, PubMed, PsycINFO and SweMed+ were systematically searched with selected keywords, which resulted in 16 articles being identified which corresponded to the study's aim based on the chosen selection criteria. The result showed that nurses saw a responsibility to create a good relationship and communication with the patient and next of kin, in the work with existential pain in patients in the palliative phase. Important components for a deeper relationship were time, timing, attendance and shown empathy. Responsiveness of the nurse was seen as important to be able to interpret and alleviate the patient's existential pain. Many nurses saw the work as meaningful in the situations which they felt that they alleviated the patient's existential pain. The work involved emotional involvement and in some situations where the balance between distance and presence was difficult to identify. The work also opened up for reflection on life and death. Some nurses described the work with existential pain of the patient as too laborious and did not see it as their duty to sit down and talk about death. Some nurses described that they missing tools to be able to act and handle in different situations with existential pain in the patient. Conclusion in this study, the nurses' meetings with patients with existential pain in palliative stage is different as each person is unique with different needs and resources. The work of existential pain in patients involved the nurse emotionally and the balance between the presence and distance were difficult to identify. More education, discussion and training in addressing existential pain are needed to strengthen nurses in their work with the patient in palliative phase.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:shh-3613 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Tangstad, Bodil, Wiberg, Zenitha |
| Publisher | Sophiahemmet Högskola, Sophiahemmet Högskola |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0036 seconds