Smärta i livets slutskede behöver inte bara innebära det fysiska obehaget, utan kan även ha psykiska, sociala och existentiella dimensioner. Existentiell smärta har en stor plats i den palliativa vården, kropp och själ hör ihop. Tankar kring livets mening, skuld och vad som händer efter döden kan ge existentiell smärta. De existentiella behoven är enligt många studier försummade. Vårdpersonal undviker ofta dessa frågor.Syftet med studien var att beskriva existentiell smärta hos patienter med cancer i palliativt skede. Metod: En allmänlitteraturstudie genomfördes med kvalitativa artiklar. Resultatet visade att existentiell smärta förekom i stor omfattning. Informanterna upplevde ensamhet och skuldkänslor och smärtan beskrevs ofta i fysiska termer. Smärtan hade också samband med förlust av olika funktioner. Det fanns även tankar kring andlighet och rädsla för den okända framtiden.Diskussion: Det är viktigt att sjuksköterskan är uppmärksam på patientens behov av närhet eller ensamma stunder. Vårdpersonal kan även hjälpa patienten att återfinna sin autonomi genom att identifiera de funktioner som faktiskt finns kvar. Genom samtal kan patienten få stöd att orka leva de sista dagarna samt att möta den okända framtiden. Slutsatsen är att det krävs god kunskap i kommunikation och smärtbehandling för att kunna identifiera och lindra existentiell smärta. / Pain in the end of life means not only the physical discomfort, but can also have psychological, social and existential dimensions. Existential pain plays a major role in palliative care. Dealing with the meaning of life, guilt and death can provide existential pain. The existential needs are as many studies indicate neglected. Health professionals often avoid these issues. The purpose of this study was to describe the existential pain in cancer patients in a palliative setting. Method: A literature review was conducted with qualitative articles. The results showed that existential pain was widespread. The informants experienced loneliness and guilt and the pain was often described in physical terms. The pain was also associated with loss of various functions. There were also thoughts about spirituality and fear of the unknown future. Discussion: It is important that the nurse is attentive to patient’s needs for closeness or lonely moments. Medical professionals can also help patients regain their autonomy by identifying the features that actually exist. Through conversation, the patient may receive strength to live the last days and to face the unknown future. The conclusion is that in order to identify and alleviate existential pain it requires a good knowledge in communication and pain management.

Bakgrund: Inom den palliativa vården är patienter med cancersjukdom vanligt förekommande. Att ha en cancersjukdom kan generera smärta. Som vårdgivare är det viktigt att förstå att smärta är multidimensionell och en subjektiv upplevelse, för att ge en adekvat smärtlindring. Smärtlindring kan ske på olika sätt, dock är den farmakologiska lindringen med analgetika i fokus. Men vilka omvårdnadsåtgärder finns att tillgå? Syfte: Att beskriva smärtlindrande omvårdnadsåtgärder och dess inverkan på patienter med cancersjukdom i palliativ vård. Metod: Tio vårdvetenskapliga artiklar har använts i en litteraturöversikt för att besvara syftet. Artiklarna har granskats och analyserats. Resultat: I resultatet framkommer det att smärtlindrande omvårdnadsåtgärder i kombination med analgetika förespråkas av såväl sjuksköterska som patient. Massage och fysisk beröring var de mest förekommande omvårdnadsåtgärderna. Något som också genererade smärtlindring var sjuksköterskans närvaro, att denne tog sig tid för att skapa kontakt, och att sjuksköterskan besatt kunskap kring smärtlindrande omvårdnadsåtgärder. Betydelsen av omvårdnadsåtgärder vid smärtlindring belyses då de lindrar patientens smärta utifrån ett holistiskt synsätt. Den existentiella smärtan kunde reduceras, till skillnad från när endast analgetisk behandling användes. Diskussion: En diskussion har förts utifrån resultatet samt den teoretiska utgångspunkten De 6 s:n, som är en modell tillämpad i palliativ vård. Det centrala i De 6 s:n är patientens Självbild, som den palliativa vården bör formas utifrån. Betydelsen av en god kommunikation mellan patient och sjuksköterska diskuteras, samt vikten av att patienten får möjlighet till kontroll över sin situation. Kontroll kan uppnås genom smärtlindrande omvårdnad och därmed påverka patientens självbild positivt. För att smärtlindrande omvårdnadsåtgärder ska impliceras krävs kunskap och tid, något som både sjuksköterskan och organisationen har ansvar för. Ett gott samarbete inom vårdteamet krävs. / Background: Patients with cancer are common within palliative care. Having cancer can generate pain and to provide adequate pain relief it is important to understand that pain is both a multidimensional and a subjective experience. Pain management can be approached in different ways however the current focus is on pharmacological relief with analgesics. But what pain relieving care options are available? Aim: To describe pain relieving care options and their impact on patients with cancer in the palliative care. Methods: Ten nursing articles were studied in this literature review to answer the purpose. All the articles were reviewed and analyzed. Results: Pain relieving care in combination with analgesic treatment is advocated by both nurse and patient. Massage and physical contact were the most commonly used care option. Pain relief also resulted from nurses being present and nurses taking the time to make personal contact with patients. It was also seen to be significant for nurses to possess knowledge of pain relieving options. The importance of nursing care in pain relief is highlighted as they can offer a holistic approach to treating the patient's pain. Existential pain can also be reduced which analgesics alone cannot treat. Discussions: A discussion has been based on the results and the nursing model of care; The 6 S-words. The patient’s self-image is central in the 6 S-words, and something that the palliative care should be shaped around. The significance of good communication between patient and nurse is discussed, stressing the importance of the patient being in control of his or her situation. Control that is achieved by non-pharmacological therapies that can positively affect the patient´s self-image. Implementing pain relieving care requires knowledge and time meaning that it becomes the responsibility of both the nursing staff and the organization as a whole. Good cooperation within the care team is essential.

Inom den palliativa vården är vanliga symtom smärta och i synnerhet existentiell smärta. Obehandlad existentiell smärta får konsekvenser för graden av patientens lidande. Begreppet ”total pain” har haft stor betydelse för hospicerörelsen och palliativ medicin. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors omvårdnad av patienter med existentiell smärta inom palliativ vård för att därmed kunna minska patientens lidande. En litteraturstudie har utförts där 13 vetenskapliga artiklar har analyserats. I resultatet framkom att för att kunna bedöma och bemöta existentiella behov måste sjuksköterskan ha kunskap om vilka de existentiella/andliga behoven är. För att kunna bedöma smärta finns ett  mätinstrument som kan användas för att lättare upptäcka existentiella/andliga behov. I artiklarna framkom att de existentiella/andliga behoven var: att ha en tro, bra relationer, känna meningen med livet, känna hopp och tröst, bli sedd och lyssnad på. Omvårdnadshandlingar som sjuksköterskan kan utföra för att minska patientens existentiella/andliga lidande visade sig vara: Att samtala och ha tid för patienten, holistiskt synsätt, skapa en kärleksfull miljö så att patienter kan känna hopp, inre frid och en mening med livet. Det ingår i sjuksköterskans ansvar att kunna se och möta de existentiella behoven och grunden i omvårdnaden är att samtala, kunna lyssna och ha tid för patienten. Mer utbildning, kunskap och forskning inom detta område behövs för att sjuksköterskan ska kunna utföra en helheltsvård och därmed kunna minska patientens lidande i livets slutskede. / Pain and in particular existential pain are common symptoms within the palliative care. Untreated existential pain has consequences for the degree of patient suffering. The concept of "total pain" has been crucial for the hospice movement and palliative medicine. The purpose of this study was to describe nurses caring for patients with existential pain in palliative care to reduce patient suffering. A literature review was performed including analysis of 13 scientific articles. The results showed that in order to assess and respond to the existential needs of patients the nurses must have knowledge about the existential/spiritual needs. To assess pain there is a measuring instrument which can be used to better detect existential/spiritual needs. The articles revealed that the existential/spiritual needs were: to have a faith, good relationships, know the meaning of life, have hope and comfort, being seen and listened to. Management that the nurse can do to reduce the patient's existential/spiritual suffering were: The importance of communication and having time for the patient, holistic approach, creating a loving environment so that patients can have hope, inner peace and a meaning of life. It is included in the nurse's responsibility to view and respond to the existential needs and the foundation of nursing is to converse, to listen and have time for the patient. More education, knowledge and research in this area are needed for the nurse to perform a holistic care and thereby reduce the patient's suffering in the terminally ill.

Background: Palliative care aims to alleviate the suffering and bring quality of life to patients who have an incurable disease diagnosis. Patients who are in need of palliative care can usually experience different dimensions of pain. Suffering in the form of existential pain can lead to strong emotions such as death anxiety and hopelessness. Several studies have shown that existential pain is not as noticed as other dimensions of pain and thus increased knowledge is needed about this form of pain. Aim: The aim of the study was to describe the nurse's experience of nursing for patients with existential pain in end-of-life care. Method: A literature review conducted with a qualitative approach. Ten articles were identified and analyzed using a thematic analysis. Result: Two themes and four subthemes were identified. Existential care with subthemes communication between nurse and patient and person-centered care. The second theme was emotional challenge with subthemes conveying hope and approach towards patients. Conclusion: The delivering of existential care in the case of existential pain can be considered challenging for the nurse where many aspects and dimensions must be taken into consideration, such as the nurses’ feelings of exhaustion and powerlessness. / Bakgrund: Palliativ vård har i syfte att lindra lidandet och förbättra livskvalitén hos patienter som har en obotlig sjukdomsdiagnos. Patienter som är i behov av palliativ vård kan oftast uppleva olika dimensioner av smärta. Lidande i form av existentiell smärta kan leda till starka känslor som dödsångest och hopplöshet. Flera studier har påvisat att den existentiella smärtan inte är lika uppmärksammad som övriga dimensioner av smärta och därmed behövs utökad kunskap kring denna form av smärta. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av omvårdnad för patienter med existentiell smärta vid vård i livets slutskede. Metod: En litteraturöversikt genomförd med kvalitativ ansats. Tio artiklar identifierades och analyserades med en tematisk analys. Resultat: Två teman och fyra subteman identifierades. Existentiell omvårdnad med subteman kommunikation mellan sjuksköterska och patient samt personcentrerad vård. Det andra temat var emotionell utmaning med subteman förmedla hopp och bemötande gentemot patienter. Slutsats: Förmedling av existentiell omvårdnad vid existentiell smärta kan anses vara utmanande för sjuksköterskan där fler aspekter och dimensioner bör beaktas, som exempelvis känslor av utmattning och maktlöshet hos sjuksköterskan.

Sammanfattning Den palliativa vården karaktäriseras av en värdegrund med ledorden empati, närhet, helhet och kunskap. Syftet med värdegrunden är att främja individens livskvalitet, lindra lidande och erbjuda ett existentiellt stöd i livets slut. Grunden för en god personcentrerad vård bygger på att relation mellan vårdare, patient och närstående främjas samt att bli lyssnad på och sedd som person. Existentiell smärta är vanligt förekommande hos patienter i palliativt skede som känslor av ensamhet, isolering, meningslöshet, separation och dödsångest. Patienten ger uttryck av behov att bli bemött med respekt, empati och inte bli övergiven av sin vårdgivare. Flera studier har påvisat brister där sjukvården inte kan definiera och förstå existentiella behov. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors perspektiv på att arbeta med existentiell smärta hos patienter i palliativt skede. Metoden som valdes för studien var en litteraturöversikt för att undersöka kunskapsläget inom området. Databaserna CINAHL complete, PubMed, PsycINFO samt SweMed+ genomsöktes systematiskt med valda sökord vilket resulterade i att 16 artiklar identifierades som svarade mot studiens syfte utifrån valda urvalskriterium. Resultatet visade att sjuksköterskor såg ett ansvar för att skapa en god relation och kommunikation till patient och närstående, i arbetet med existentiell smärta hos patienter i palliativt skede. Viktiga komponenter för en fördjupad relation var tid, tajming, närvaro och visad empati. Lyhördhet hos sjuksköterskan sågs som viktigt för att kunna tolka och lindra patientens existentiella smärta. Många sjuksköterskor såg arbetet som meningsfullt i de situationer då de kände att de lindrade patientens existentiella smärta. Arbetet innebar känslomässig involvering och i en del situationer var balansen mellan distans och närvaro svårt att identifiera. Arbetet öppnade även upp för reflektion kring livet och döden. En del sjuksköterskor beskrev arbetet med existentiell smärta hos patienten som för mödosamt och såg det inte som deras uppgift att sitta ner och prata om döden. Sjuksköterskorna saknade verktyg för att kunna handla och hantera i olika situationer med existentiell smärta hos patienten. Slutsatsen i föreliggande studie var sjuksköterskors möten med patienter med existentiell smärta i palliativt skede ser olika ut då varje människa är unik med olika behov och resurser. Arbetet med existentiell smärta hos patienter involverade sjuksköterskan känslomässigt och balansen mellan närvaro och distans var svår att identifiera. Mer utbildning, diskussion och träning i att bemöta existentiell smärta behövs för att stärka sjuksköterskor i deras arbete med patienten i palliativt skede. / Abstract Palliative care is characterized by a foundation of values ​​with the catchwords empathy, holism and knowledge. The purpose of the values ​​is to promote the individual's quality of life, alleviate suffering and offer an existential support in the end of life. The foundation for a good person-centered care is based on the relationship between caregiver, patient and next of kin are being promoted and being listened to and seen as a person. Existential pain is common in patients in palliative phase such as loneliness, isolation, meaninglessness, separation and death anxiety. The patient gives the expression of needs to be met with respect, empathy and not be abandoned by his caregiver. Several studies have demonstrated the gaps where the health care system can't define and understand the existential needs. The aim of the study was to describe the nurses' perspectives on working with existential pain in patients in the palliative phase. The method chosen for the study was a literature review to examine the state of knowledge in the field. The databases CINAHL complete, PubMed, PsycINFO and SweMed+ were systematically searched with selected keywords, which resulted in 16 articles being identified which corresponded to the study's aim based on the chosen selection criteria. The result showed that nurses saw a responsibility to create a good relationship and communication with the patient and next of kin, in the work with existential pain in patients in the palliative phase. Important components for a deeper relationship were time, timing, attendance and shown empathy. Responsiveness of the nurse was seen as important to be able to interpret and alleviate the patient's existential pain. Many nurses saw the work as meaningful in the situations which they felt that they alleviated the patient's existential pain. The work involved emotional involvement and in some situations where the balance between distance and presence was difficult to identify. The work also opened up for reflection on life and death. Some nurses described the work with existential pain of the patient as too laborious and did not see it as their duty to sit down and talk about death. Some nurses described that they missing tools to be able to act and handle in different situations with existential pain in the patient. Conclusion in this study, the nurses' meetings with patients with existential pain in palliative stage is different as each person is unique with different needs and resources. The work of existential pain in patients involved the nurse emotionally and the balance between the presence and distance were difficult to identify. More education, discussion and training in addressing existential pain are needed to strengthen nurses in their work with the patient in palliative phase.

No description available.