Deficits in eye contact are a common feature of autism spectrum disorder (ASD). Previous research has shown shaping without prompting to be effective in teaching eye contact to children diagnosed with ASD. The purpose of the current study was to evaluate a shaping procedure, implemented by parents trained and supervised via telehealth, to teach two preschool-aged children with ASD to make eye contact in social play. A single-case, multiple baseline experimental design was used to evaluate the effects of the teaching protocol., Interobserver agreement and treatment integrity were measured. For each child, eye contact was taught in three different settings in their natural environment, each setting corresponding to a child-preferred play activity where the parent was a necessary component. The parents were instructed to engage in thea play activity, make a pause and wait for the child's eye contact before continuing the activity. The target behaviour, eye contact, was divided into five successive learning phases. Within the framework of the study, both children acquired sustained eye contact for a duration of between 1 and 2 seconds across several settings. Furthermore, in line with prevailing research, findings from this study confirm that telehealth can be used to train and supervise parents from a distance. A high degree of social validity, as measured by the participating parents' self-reports, as well as indices of happiness in the two children, adds to the results of this study. Challenges, solutions and benefits of telehealth are highlighted. Variability in outcome between settings and children are discussed as well as limitations and directions for future research. / Bristande ögonkontakt är vanligt förekommande vid autism (ASD). Tidigare forskning har visat att shaping utan prompting är effektiv för att lära barn diagnosticerade med ASD ögonkontakt. Föreliggande studies syfte var att utvärdera en shapingprocedur, implementerad av föräldrar som utbildades och handleddes via e-hälsa, för att lära två förskolebarn med ASD-diagnos att ge ögonkontakt vid social lek. En single-case experimentell design med multipel baslinje användes för att utvärdera effekterna av undervisningsprotokollet. I, inklusive mätning av interbedömarreliabilitet och behandlingstrohet mättes. För varje barn tränades övades ögonkontakt i tre olika sammanhang i desras naturliga miljö, därvarje sammanhang motsvarande en av barnet föredragen lekaktivitet i vilken föräldern var en nödvändig beståndsdel.Föräldrarna instruerades att inleda en aktivitet, göra en paus och vänta på barnets ögonkontakt innan de fortsatte aktiviteten. Målbeteendet, ögonkontakt, delades in i fem successiva inlärningsfaser. Inom ramen för studien tillägnade sig båda barnen ögonkontakt med en duration av mellan 1 och 2 sekunder, i flera sammanhang. Vidare bekräftar studiens resultat, i linje med i likhet med aktuell forskning, att e-hälsa kan användas för att utbilda och handleda föräldrar. En hög grad av social validitet, såsom mätt genom de deltagande föräldranrnas självskattningar, liksom tecken på glädje hos de två barnen, bidrar till studiens resultat. Utmaningar, lösningar och fördelar med e-hälsa belyses. Variationen i resultat mellan sammanhang och barn diskuteras liksom studiens begränsningar och inriktning för framtida studier.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-201714 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Strömberg, Dag |
| Publisher | Stockholms universitet, Specialpedagogiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | English |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0017 seconds