För att göra ett företag i dominerande ställning ansvarigt för ett missbruk av densamma, krävs det enligt den centrala bestämmelsen på det unionsrättsliga området, art. 102 FEUF, att förekomsten av ett missbruk kan konstateras. I praxis från EU-kommissionen, tribunalen och EU-domstolen har det länge rått koncensus att ett missbruk är ett beteende av sådan art att det kan hämma konkurrensen på den inre marknaden. Vad som däremot varit föremål till debatt under en längre tid är vad som bör krävas för att bevisa att ett visst beteende har en konkurrensbegränsande förmåga; är det tillräckligt att hänvisa till typen av beteende, dvs. beteendets form, eller krävs en mer ingående utredning utifrån de ekonomiska och rättsliga omständigheterna kopplade till beteendet i fråga? Av denna anledning blev domstolens avgörande i det s.k. Intel-målet, där domstolen beslutade att återförvisa ett mål avseende missbruk i form av beviljande av rabattsystem till följd av bristfällig bevisning, betraktat som ett domslut av stor betydelse. I denna uppsats tas läsaren igenom de senaste fyrtio årens mest uppmärksammade rättsfall på området för frågan hur en missbruksbedömning bör gå till enligt art. 102 FEUF, för att därigenom förstå vikten av domstolens avgörande i Intel-målet. Det som länge betraktats som en av de största splittringarna inom den unionsrättsliga konkurrensrätten kan genom Intel-domen, varigenom domstolen bekräftat relevansen av ekonomisk bevisning vid bedömningen av en dominants eventuellt missbrukande beteende, sägas ha fått ett slut. Kritiken mot avgörandet, och tolkningen av dess innebörd, har visserligen varit omfattande, men med stöd av rättspraxis och doktrin är jag av uppfattningen att såväl konkurrensen som konsumenterna i sig kommer att gynnas av en bedömning där avgörande vikt fästs vid beteendets faktiskt konkurrensbegränsande förmåga snarare än dess form. Enligt min mening bör därför domstolens avgörande i Intel-målet tolkas som ett ställningstagande till stöd för slutsatsen att den framtida tillämpningen av art. 102 FEUF kommer att baseras på ett effektsbaserat, mer ekonomiskt, tillvägagångssätt.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-378179 |
| Date | January 2019 |
| Creators | Malmgren, Antonia |
| Publisher | Uppsala universitet, Juridiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds