Staden i sin historiska form kan anses vara diskriminerande där den traditionella staden planerats av mannen och för mannen med en avsaknad av kunskap och erfarenhet från kvinnor och andra underrepresenterade grupper i samhället. Resultatet har blivit städer bestående av miljöer som upprätthåller rådande könsmaktsordning och som försvårar livet i staden för vissa och gynnar livet för andra. Feministisk stadsplanering har vuxit fram som en respons på detta i syftet att utmana rådande planeringsprinciper med målet att åstadkomma socialt hållbara och jämlika städer där alla ges lika möjligheter och rättigheter att leva ett gott liv. Syftet med uppsatsen är att genom yrkesverksammas perspektiv inom stadsplanering undersöka praktiserandet av feministisk stadsplanering i en svensk kontext, hur begreppet tolkas och används, samt vilka svårigheter och utmaningar som tycks existera. Den metod som använts för att söka svar på dessa frågor är semistrukturerade intervjuer. Dessa genomfördes med fem personer yrkesverksamma inom stadsplanering i de fem svenska städerna Stockholm, Malmö, Jönköping, Umeå och Lund. Den insamlade empirin analyserades och tolkades enligt tidigare forskning, begrepp och tillvägagångssätt med utgångspunkt i feministiska teorier. Resultatet visar på att definitionen av begreppet feministisk stadsplanering tenderar att variera samtidigt som begreppet i sig inte är av primär betydelse, istället handlar det om att fylla det med rätt innehåll så att målet blir det önskvärda. Feministisk stadsplanering som begrepp används därmed inte i någon större utsträckning, istället kan användandet av alternativa begrepp vara att föredra då dessa stöter på mindre motstånd och tar plats i ordinarie strukturer på ett smidigare sätt. Feministiska inslag i planeringen återfinns i varierande utsträckning i samtliga kommuner som intervjupersonerna är verksamma inom. Särskilt framträdande är förekomsten av ett maktperspektiv med ett utökat fokus på upplevd otrygghet, användandet av genus och ett intersektionellt perspektiv i planeringen, samt synen på jämlikhetsarbetet som något kontextuellt och platsspecifikt. Vad gäller svårigheter och utmaningar anses både politik och riktlinjer utgöra begränsningar, säkerställandet av frågornas betydelse från planeringsstart till slutligt genomförande anses utmanande, samt att en stor del av ansvaret tenderar hamna på den enskilde personen. / The city in its historical form can be considered discriminatory, where the traditional city has been planned by and for men, with a lack of knowledge and experience from women and other underrepresented groups in society. This results in a built environment that maintain the prevailing gender power structures, making the life in the city more difficult for some while favoring others. Feminist urban planning has emerged as a response to this aiming to challenge the prevailing planning principles with the goal of achieving socially sustainable and equitable cities where everyone is given the same conditions to live a good life. The purpose of this essay is to examine, through the perspective of professionals in urban planning, how feminist urban planning is utilized in a Swedish context, how the concept is interpreted and applied, and what difficulties and challenges seem to exist. The method used to address these questions is semi-structured interviews. These were conducted with five professionals in urban planning operating in five different Swedish cities; Stockholm, Malmö, Jönköping, Umeå and Lund. The empirical data was analyzed and interpreted according to previous research, concepts and approaches based on feminist theories. The results indicate that the definition of the term feminist urban planning tends to vary, while the term itself is not of primary importance, instead it is about filling it with the right content so that the goal becomes the desirable. The term feminist urban planning is thus not extensively utilized, instead the use of alternative terms may be preferable as they tend to encounter less resistance and integrate more smoothly into ordinary structures. Elements of feminist urban planning are found to varying degrees in all cities where the interviewees are active. Particularly prominent is the presence of a power perspective with an expanded focus on perceived insecurity, the use of gender and an intersectional perspective in planning, and the knowledge about equality work as something contextual and site-specific. Regarding difficulties and challenges, both politics and guidelines are considered as limitations, ensuring the importance of social questions from the beginning of the planning process to the final implementation is deemed challenging, and a significant part of the responsibility tends to fall on the individual.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:mau-67624 |
| Date | January 2024 |
| Creators | Olausson, William |
| Publisher | Malmö universitet, Institutionen för Urbana Studier (US) |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0094 seconds