Det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för att säkerställa att barns rätt till bostad tillgodoses. Uppsatsens syfte är därför att studera vilken hänsyn socialtjänsten och förvaltningsrätten tar till barnperspektivet när barnfamiljer är i otrygga boendesituationer. Studien undersöker 22 rättsfall där föräldrar har överklagat avslag på ansökningar om ekonomiskt bistånd för sin boendesituation inom Uppsala kommun. Den valda analysmetoden är kvalitativ innehållsanalys och vi har utgått från Kjellboms teorier om handlingsnormer inom socialt arbete samt Näsmans begrepp familialisering. Studiens huvudsakliga resultat är att det fästs en större vikt vid föräldrars agerande och ansvar än vid barnets behov när beslut fattas om bistånd i form av boendeinsatser för familjer. Barnets situation problematiseras ofta i ärendena, men blir sällan avgörande för besluten. Vår slutsats är därmed att barnperspektivet är bristande i dessa ärenden och att de beslut som fattas inte går i linje med barnkonventionen och socialtjänstlagens krav på att barnets bästa i första hand ska beaktas vid åtgärder som rör barn. Vi ser också att barns delaktighet och intressen inte framkommit i de rättsfall vi studerat. Dessa resultat går i linje med tidigare forskning som pekar på att det finns ett bristande barnperspektiv inom ekonomiskt bistånd.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-476028 |
| Date | January 2022 |
| Creators | Gustafsson, Ellie, Sellerfors, Anna |
| Publisher | Uppsala universitet, Centrum för socialt arbete - CESAR |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds