Slåtterängen är en av Sveriges mest artrika marker. Artrikedomen uppstår genom att näringen i marken minskas. Detta sker genom att ängen årligen slås med lie eller slåtterbalk och sedan eventuellt efterbetas. På en slåtteräng finns värdväxter för mängder av insekter. Med tanke på den drastiska minskningen av ängsmarker som skett under 1900-talet, finns det risk för att många av dessa insekter dör ut i Sverige. Syftet med detta arbete är att ta reda på om och i så fall på vilket sätt riktade åtgärder för skötsel av ängar skulle kunna gynna den biologiska mångfalden. Jag har genom litteraturstudier tagit reda på vilka ängs- och betesmarksväxter som är värdväxter och / eller nektarresurser för fjärilar och vilken geografisk utbredning dessa växter har. Jag har även undersökt och beskriver hur en äng restaureras, hävdas samt hur den kan hävdas för att gynna insekter, specifikt fjärilar. Av litteraturstudien framgår att många av fjärilarnas värdväxter kräver en näringsfattig miljö och därför gynnas av hävd. De traditionella slåttermetoderna räcker dock inte när det gäller fjärilar utan det krävs en anpassad skötsel av ängen. Detta inkluderar bland annat att noga välja tidpunkt under säsongen för slåttern, baserat på värdväxternas och fjärilarnas livscykler samt att ta hänsyn till de speciella krav på omgivningens variation och utformning som fjärilar har.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:hig-3240 |
| Date | January 2008 |
| Creators | Larsson, Sara |
| Publisher | Högskolan i Gävle, Institutionen för matematik, natur- och datavetenskap |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0018 seconds