Return to search

En modell för lärande utifrån erfarenheter : En studie om uppföljning och feedback inom ambulanssjukvården

<p>Bakgrunden är att vi har identifierat brister i lärandet för ambulanspersonal, det föreligger ett dåligt utvecklat lärande i form av feedback/uppföljning efter ambulansuppdrag. Vi har, efter litteraturgenomgång, skapat en modell med de komponenter som behövs för att organisationen och individernas lärande skall fungera och lärandet ska bli lyckat.</p><p>Syftet med studien är att genom intervju av fyra ambulansöverläkare inom femklöverns ambulansorganisationer, jämföra vår modell om optimalt lärande med hur feedback/uppföljning för ambulansbesättningar ser ut i vekligheten i en kvalitativ undersökning med en deduktiv ansats. Studien innefattar fyra intervjuer av ambulansöverläkarna inom region femklövern. Ambulansöverläkarna är garanter för vårdkvalitén och därmed ansvariga för utbildningsinsatser och de anställdas kompetens/kompetensutveckling. Studien visade att inom femklövern sker det idag ingen kontinuerlig uppföljning eller feedback efter ambulansuppdragen. Däremot finns det sporadisk uppföljning i form av avvikelsehantering och uppföljning efter större händelser. Denna uppföljning fokuserar dock oftast på annat än patientomhändertagandet. Vår modell för optimalt lärande skiljer sig alltså från verkligheten. Uppföljning och feedback måste ingå i patientuppdragen och ske i samband med avlämnandet på mottagande sjukvårdsenhet. Insatser krävs för att förändra synen på lärande och integrera det i organisationen, först då kan man skapa bra vägar för feedback och uppföljning och lära sig av sina erfarenheter.</p> / <p>The background to this study is that we have identified deficiencies in learning for ambulance personnel. Learning in the form of feedback/follow-up after ambulance commissions is none existent. The aim with the study is through interview of ambulance senior physicians within the “femklöverns” ambulance organizations, compare our model about optimized learning with how feedback/follow-up for ambulance crews works in reality. This is a qualitative survey with a deductive approach. The study includes four interviews with the ambulance senior physicians within region of “femklövern”. The ambulance senior physicians are guarantors for the care quality and thereby responsible for educational initiatives and the employees competence/skill development. We have, after literature review, created a model with the components that is needed for both the organization as well as the individuals' to learn properly and that itself will result in successful learning. The study showed that within the “femklövern” there are no continuous feedback or follow-up after ambulance commissions. On the other hand, it exists sporadic follow-up due to incident reports and follow-up after bigger accidents. These kind of follow-ups focuses mostly on other things then the patient care treatment. Our model for optimized learning differs from how the reality presents itself. Follow-up and feedback have to be a part of every ambulance commission and be used every time a patient is admitted to a hospital or another institution. Initiatives are required in order to change the opinion of learning and how to integrate it in the organization, first then can feedback and follow ups be a successful tool for optimized learning.</p>

Identiferoai:union.ndltd.org:UPSALLA/oai:DiVA.org:mdh-7496
Date January 2009
CreatorsLeek, Fredrik, Martebo, Patrik
PublisherMälardalen University, School of Health, Care and Social Welfare, Mälardalen University, School of Health, Care and Social Welfare
Source SetsDiVA Archive at Upsalla University
LanguageSwedish
Detected LanguageSwedish
TypeStudent thesis, text

Page generated in 0.0031 seconds