For a wounded soldier to have as good a chance of survival as possible, an important variable during care is the time it takes for the wounded to get to a high-quality medical facility where there is expertise in surgery. If the injured person is to be transported with a stretcher carried by other soldiers, the speed for which this can be done is limited by the strength of the bearer in the hands and forearms.This study aims to explore how the speed and perceived ergonomics of those who carry a stretcher can change for a group if it is issued a relieving carrying system that redistributes the load of the stretcher to the hips, back and legs. The study is largely based on a study by Knapik et al (2000) where similar tests were done in a controlled indoor environment but where this study was done in a field environment with groups of 2 or 4 people carrying a stretcher.The study is done in the form of tests and experiments with conscripts from Skaraborg Wing, F 7. The conscripts carried a stretcher in a field-like environment where speed, comfort and usability were in focus. The study was also done with a questionnaire belonging to the experiments to value the experience.The study resulted in a relieving carrying system integrated in the Swedish Armed Forces' combat vest 2000 having an increased average speed with the median 30.7% when carrying a stretcher loaded with 100 kg. The analysis shows that it is above all women who benefit greatly from not carrying a stretcher with their hands. Something they are statistically worse at than men. The study also shows that there are tendencies that the comfort is improved for a soldier. / För att en sårad soldat ska ha så goda chanser till överlevnad som möjligt är en viktig variabel under omhändertagandet tiden det tar för den sårade att komma till en högkvalitativ sjukvårdsinrättning, där det finns expertis inom kirurgi. Om den skadade ska transporteras med sjukbår som bärs av andra soldater, är hastigheten för vilket detta kan göras begränsad av de bärandes styrka i händer och underarmar.Denna studie syftar till att utforska hur hastigheten samt den upplevda ergonomin för de som bär en sjukbår kan förändras för en grupp om den tillförs ett avlastande bärsystem som omfördelar lasten till höfter, rygg och benen. Studien baseras till stor del på en studie av Knapik med flera (2000) där liknande tester gjordes i en kontrollerad inomhusmiljö, men där denna studie är gjord i en fältmiljö med grupper om 2 eller 4 personer som bär en sjukbår.Studien är gjord i form av prov och försök med värnpliktiga ur Skaraborgs Flygflottilj, F 7, som bär en bår i en fältliknande miljö där hastigheten, komforten och användbarheten stod i fokus. Studien är även gjord med en enkätundersökning tillhörande försöken i syfte att skatta upplevelsen.Studien resulterade i att ett avlastande bärsystem integrerat i Försvarsmaktens stridsväst 2000 medförde en ökad snitthastighet, med medianen 30,7%, vid bärande av en sjukbår 2 lastad med 100 kg. Analysen påvisar att det framför allt är kvinnor som har stor nytta av att inte bära en sjukbår med händerna, något de statistiskt sett är sämre på än män. Studien visar även att det finns tendenser för att komforten förbättras för en soldat men användbarheten är oförändrad.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:fhs-9881 |
| Date | January 2021 |
| Creators | Hallgren, Adam |
| Publisher | Försvarshögskolan |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0023 seconds