I bygg- och anläggningsarbeten uppkommer jord- och bergmassor vilka utgör fasta eller lösa markmaterial som måste grävas upp, förflyttas eller kan användas i byggnadsprocessen. Detta kallas med ett samlingsnamn för masshantering och hur den sker beror på hur massorna klassas, vad de innehåller och hur de är tänkta att användas i framtiden. Det är landets kommuner som är tillsynsmyndighet för masshantering och till hjälp i beslutsfattandet finns ett juridiskt reglerverk som definierar när massor utgör ett avfall, kan återanvänds eller kan återvinnas. Det finns även vägledning från Naturvårdsverket i form av rapporter och handböcker. Denna undersöknings syfte är att genom kvalitativa intervjuer och kvalitativ analys ta reda på hur tre utvalda kommuner (Linköping, Sigtuna och Söderhamn) använder sig av och tolkar det juridiska regelverket och Naturvårdsverkets vägledning för bedömningar i masshanteringsärenden. Undersökningens resultat visar att alla de undersökta kommunerna använder det juridiska regelverket och Naturvårdsverkets rapport 5976 ”Riktvärden för förorenad mark” (där riktvärden för känslig markanvändning och mindre känslig markanvändning definieras) på likartade sätt. Däremot skiljer sig tolkningen och tillämpningen av Naturvårdsverkets handbok 2010:1 ”Återvinning av avfall i anläggningsarbeten” (där riktvärden för mindre än ringa risk, ringa risk, mer än ringa risk samt nivåer för deponitäckning definieras) mellan kommunerna. Orsakerna till detta varierar från kommun till kommun.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:uu-226834 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Biro, Josephine |
| Publisher | Uppsala universitet, Institutionen för geovetenskaper |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
| Relation | Självständigt arbete ; 94 |
Page generated in 0.0021 seconds